:O

*Gasp!* Det kan inte vara sant! :O

Men jo, det är det. Efter en kort stint på blogg.se så kommer jag nu fortsätta blogga på wordpress.com. Den nya adressen för att kunna läsa min blogg kommer från och med nu vara http://emeliech.wordpress.com.

Anledningen är helt enkelt att den är som en skön blandning mellan blogg.se och blogger.com. Det bästa från två världar, om man ska säga så.

Därför kommer dagens tips vara att antingen uppdatera det fina bokmärket/favoritlänken som ni skapat för att hålla koll på min blogg, eller att starta en bevakning av den nya bloggen antingen via RSS-feeden som finns, eller via bloglovin.com. ;)

Vi ses på wordpress!

0

Av någon anledning känner jag mig helt nollställd just nu. Jag känner ingenting. Jag tror det kan vara för att jag har för mycket att tänka på, och alla olika saker bringar fram flera olika känslor i mig (panik, ångest, lycka, sorg, beslutsamhet, trötthet, oro, obeslutsamhet), så det blir något slags överslag, så jag känner ingenting istället. Det är som om jag har en tv-skärm påslagen i huvudet, och jag ser hur en bild av mig själv står och skriker på skärmen, men någon har tryckt på mute, så jag hör inte ljudet, och jag betraktar mig själv väldigt likgiltigt, som att det som sker på skärmen inte har någon betydelse, trots att jag vet att det borde ha det.

Det kan bero på att jag är rätt trött (trots att jag inte borde vara det, jag har ju knappt varit vaken i 14 timmar än, bara småsaker ju). Det kan även bero på att det är så mycket just nu, att jag mest känner för att bara göra ingenting. Massa saker som ska göras i skolan, och massa emotionella och andra diverse problem på hemmafronten. Jag vill bara smälta bort från världen och komma tillbaka när det lugnat ner sig igen.

Jag skäms lite för att säga det, men jag längtar tills DM är över, så jag i alla fall slipper den stressen. Jag är en sån människa som gruvar mig för allt möjligt. Hur ska vi ta oss dit? Kommer alla kunna ha dressarna? Kommer vi sätta programmet? Hur bra kommer de andra lagen vara, kommer vi ha någon chans att vinna? När är incheckningen på tävlingsdagen, när kommer vi behöva åka hemifrån? Vilka frisyrer och smink ska vi ha? Varför har inte licenserna kommit än, och kommer vi hinna få dem till DM? Alla dessa frågor, och fler, snurrar runt i mitt huvud, och jag blir inte klokare för det.

Alla saker jag har att tänka på gör att jag bara får magvärk hela tiden. Jag tror inte att jag känt att jag vaknat och mått ens okej på typ två veckor nu. Undantaget var kanske de två och en halv dygnen som jag tillbringade i Skellefteå för Melodifestivalen, för då var det som hände just då, just där det enda viktiga, och då behövde jag inte bekymmra mig. Men nu är jag tillbaka i verkligheten igen, oavsett hur mycket jag egentligen inte skulle vilja vara här.

Jag har ett otroligt stort fel som människa. Jag vill vara med och kontrollera i stort sett allt jag gör (inte kontrollera som att styra, utan kontrollera som att se till så att allting flyter på som det ska), men eftersom jag ändå håller på med så pass mycket som jag gör så blir jag alldeles för tunnt utspridd, så jag stjälper mer än jag hjälper alla saker som jag har fingret i. Men samtidigt som jag vet att jag kanske borde lämna över ansvar på någon annan, vill jag ju inte göra det jobbigt för dem heller, så då mår jag hellre dåligt själv, än chansar att andra kanske mår dåligt för att de tar tag i något som jag inte har tid med. Jag mår nog dåligt bara när jag ber typ Alma, Petra, Verran eller Heléne kolla upp nåt med cheeren när jag inte har tid för att jag sitter på skolan eller är upptagen med andra saker, för att det känns som att det är JAG som borde göra det, även om det kanske inte alltid är det, trots allt. Det blir dubbelt dåligt, eftersom jag då får dåligt samvete för att jag inte gör det själv, plus att jag får dåligt samvete för att jag tänker att personen jag ber om hjälp kommer få det jobbigt, så då oroar jag mig för hur den personen mår också.


"Cuz I fear I might break
 And I fear I can't take it
Tonight I'll lie awake
 Feeling empty
I can feel the pressure
It's getting closer now
You're better of without me"
- Pressure by Paramore

Det var meningen att detta skulle bli ett kort inlägg, jag ville egentligen bara skriva av mig. Men jag tror att jag bara gjort det värre.

Hjälp?

...

Det känns verkligen som om jag skulle behöva blogga om incidenten som hände under mitt pass på lördagen, men jag vet inte om jag borde, allt är lite hux flux just nu. Låt oss bara säga att där fanns en DoucheBag, typ ultradeluxe, och han gjorde mitt pass till ett smärre helvete under ungefär en - en och en halv timme. Jag kan väl lugnt säga att ingen av de som var med om det hela gillar honom särskilt mycket efter hur han betedde sig, och de på Cherry som vet vad som hänt står helt på min sida. Det borde i alla fall lösa sig.

Det är mycket som ska göras just nu. Pengar ska samlas in, till DM ska det fixas anmälningar och en massa olika saker utöver det. Plus en hel massa saker som ska fixas till skolan. Gaah, jag håller på att bli galen av det hela. Just nu är min enda undanflykt musik, böcker och tv-serier. Bara när jag får fly verkligheten för ett litet tag mår jag faktiskt bra, annars är det alltid någon slags oro som ligger och gnager i magen. :|

Nu ska jag återgå till lektionen. Erik Lovén är här och föreläser om kreativitet.

Äventyret är över

Så var äventyret som heter Melodifestivalen över, för min del i alla fall. Artisterna och alla som är inblandade i den delen har ju fortfarande en hel del kvar att göra.

Det hela har väl ändå varit lite utav en besvikelse, samtidigt som det varit väldigt roligt. Det bästa med hela saken har ju varit att det har varit roliga och intressanta människor runt om mig hela tiden.

Torsdagen innebar tidig avfärd mot Skellefteå. När jag kom fram med bussen kom Johanna, Johanna och Ida och plockade upp mig, skjutsade mig till stan och drog sedan till Johanna I Parken, där kvällens fest skulle hållas, och de höll på med de sista förberedelserna.

I Festivalyrans tält på torget i Skellefteå mötte jag upp med Ida F, en av klasskompisarna, och Åsa Stocksén, hon som fått oss involverade i hela projektet. Jag var uppskriven som standby för skjutsning av folk som behövde åka fram och tillbaka, men jag blev satt på att gå ut på stan och sätta upp affischer med veckans program över vad som hände när. När jag och Ida F var klara med det gick vi till Johanna I Parken för att hjälpa Johanna, Johanna och Ida att sätta upp partytälten som skulle upp utanför lokalen. Eftersom det var svinigt kallt ute så blev det lite av en pina, men det var ju något som behövde göras.

När vi var klara med det drog jag och Ida F tillbaka till tältet, där jag joinade några andra av mina klasskompisar som dörrvärdar utanför tältet. Än en gång var det otroligt kallt. Jag tror inte jag varit så kall på de senaste fyra vintrarna som jag varit de senaste två dagarna. Men jag öppnade dörren för, och hälsade på, Jennifer Brown och Måns Zelmerlöv. Kändisspottingen var igång.

När vi var klara i tältet drog jag och Ida tillbaka till stugan för att byta om inför kvällens värdinne-jobb på välkomstfesten på Johanna I Parken. På JIP kan man verkligen säga att det var kändisspotting. Några av de jag såg, och även serverade varm choklad med punch i till var killarna i H.E.A.T, Jennifer Brown, Måns Zelmerlöv, Amy Diamond, Markoolio, LiLi och Sussi, Thomas G:son, Alexander Bard, Frida Örn och en hel del till som jag inte kommer ihåg just nu. Det var hur som helst svinigt kallt att stå utomhus och servera varm choklad till alla som kom, eftersom vi bara hade på oss runna vita tröjor/skjortor och gråa koft/ponchos. Jag tror inte jag var helt varm i kroppen mer den dagen.

Under kvällen var det ju även "normala" människor där, alltså icke-kändisar och journalister. Ville och Calle, två monterbyggare pratade munnarna av sig, och stötte hårt på flera av klassisarna. Det var rätt underhållande att titta på. :P Mot slutet av kvällen träffade vi Jacob, som var skitcool.  Det sista vi gjorde var att stå ute och vänta med Thomas G:son, Calle Kindbom (de som skrivit Lili och Sussies bidrag) och Johan från SvenskaSpel på att de skulle röka klart och åka iväg till hotellet. Medan vi stog där ute fick vi en liten privatkonsert av Johan och Calle, där de sjöng delar av Lili och Sussies bidrag, Show Me Heaven, för oss. Att det var undehållande är det absolut minsta man kan säga om det.

Fredagen bjöd på liknande saker. Jag befann mig i tältet, eller någonstans i närheten mest hela dagen, och gjorde än en gång inte något av det som jag skrivit upp mig för att göra mitt på dagen. Jag köpte även en ny tröja som ni kasnke får bilder på någon gång. Den är i alla fall supersnygg. ;)

Fram mot eftermiddagen var det dags för att dra till Folkparken för att vara värdinna där, då VIP festen skulle gå av stapeln strax innan genrepet. Det gick sådär, vi var tvungen att i sista stund fixa till det som restaurangpersonalen själva pyntat dit, för det såg rent ut sagt förjävligt ut. Designtjejerna hade dock verkligen gjort det de kunde med det hela.

När VIP festen var över, och vi fått äta resterna (återigen) var det dags för oss att gå till genrepet. Det var skitkul. :) Vi hade iofs inte de bästa platserna, men det var ju som tur var en liten arena, så man såg ändå rätt så bra, trots att vi satt längst bak, näst längst upp. Det var superroligt, med en hel del felsägningar från Petra Mede och andra lustigheter som hände.

När genrepet var över var det meningen att vi skulle gå tillbaka till VIP festen för att vara värdinnor på efterfesten, men när vi kom tillbaka var det knappt så att vi tog oss in, trots att vi sa att vi jobbade där. Efter en kort stunds tjat och lite bittra kommentarer fick vi ändå komma in. Jag gick dock hem igen nästan precis efter att vi kommit tillbaka, för Åsa sa att vi inte behövdes, och jag hade ont i huvudet. De andra (det var Marie, Elisabeth och Noah, har jag det för) stannade kvar för att ta sig ett glas öl innan de gick hem.

Tillbaka i stugan var det dock lite partaj, med mycket snack, och konan i duschen var också med. :> Konan var inte med och pratade, men var dock grund till många skratt. Det var i alla fall en riktigt skön kväll, som slutade med en sväng på stan, en stund inne på Old William (tror jag den hette) och mat från Subway (som jag har längtat!).

Lördagen var väl inte heller något att hurra särskilt mycket över. Jag hjälpte Ida, Johanna och Johanna med en del småsaker, och de lämnade av mig på stan för att fortsätta med den löjligt fullpackade bilen till Sjöbotten för att hämta bilen som en av Johannornas pappa hade köpt till dem. Jag satte mig och väntade på att morsfars skulle komma till Skeå för att hälsa på mormor som ligger inne på sjukan (och kommer nog inte komma därifrån levande) så att jag kunde åka med dem hem. Det tog väl typ en och en halv timme, men sedan kom de dit.

Jag och pappa åkte till Solbacken och gick på lite affärer, där jag bland annat hittade en likadan spargris som den jag fick av Skea, Becca och Verran på min födelsedag för ungefär två år sedan (har jag det för). Jag köpte även en ny väska, som var på halva priset. :D

Senare på kvällen var det jobb på Havsbadet som väntade, men det är en helt annan historia, som jag får ta i ett annat blogginlägg, för detta har redan blivit långt nog.

Del 2

Del två av vad vet jag inte vad det är dock.

Jag är så spy-less närvarolistor nu, så det finns inte. Ett är då säkert, nästa år är det inte jag som sammanställer dem! Jag har hållit på med dem sedan två-tre tiden idag, endast med avbrott för att ställa iordning lite fika för släkten som kom för att fira Crille, ätning av fikat och ätning av middag, och jag är FORTFARANDE inte klar. Just det där att matcha vilka dagar tränarna hade flera grupper, och vilka de bara hade en är det jobbigaste.

Jag ska dra till Skellefteå imorgon, men jag har fortfarande inte packat, trots att jag verkligen skulle behöva det. :/ GAAAAH!!! Jag har typ en miljon saker att göra, och trots det göra jag inget av det just nu, mest för att jag känner att jag knappt kan tänka klart på grund av alla saker som snurrar i mitt huvud, och saker utifrån som pockar på min uppmärksamhet.

Btw, videon jag pratar om i förra inlägget har YT tagit bort nu, "due to copyrightclaim by Grammys". Så jag kollade runt lite, och de har tagit bort ALLA videos från grammy awards, verkligen ALLA. Haha. >.< Min video hann komma upp i 8100 views, ungefär, och 44 kommentarer innan den togs bort. :P Så jag kanske väntar någon vecka innan jag tänker på om jag ska lägga upp den igen, det brukar vara ungfär så länge som de kollar frenetiskt efter folk som lagt upp material från liknande events.

11/2

Obligatoriskt i denna blogg blir en grattishälsning till min bror som fyller hela 24 år idag! Lär hans blogg från internetmolnet här.

Jag har sett en rolig sak, eller snarare ett lustigt fenomen.

Jonas Brothers spelade tillsammans med Stevie Wonder på Grammy Awards i söndags. Jag filmade deras framträdande med min kamera (jag filmade tv:n alltså) och la sedan upp det på YouTube, så att lite folk jag känner som inte hade möjlighet att se själva galan kunde se i alla fall deras framträdande. Detta var alltså natten mot måndag. Sedan att jag la upp den har jag haft 6746 views och fått 36 kommentarer på videon. Det är nu videon som har mest kommentarer och näst flest views på min youtube-kanal. Den videon som har flest views där är inspelningen av Gabriellas sång som min gamla kör framförde, som jag la upp för två år sedan.

Det talar väl kanske lite om hur populära de är? Visst, det kanske är mest tweens från USA som lyssnar på dem, men deras framträdande på Grammy Awards visar hur mycket de har mognat, och att de faktiskt är så mycket mer än bara en annan Disney-producerad "cookie-cutter-popstar"-grupp. Bara en sån sak att de spelade med Stevie Wonder visar på att de är mer än så, för jag tvivlar på att Stevie Wonder kan tvingas till att spela med någon/några han inte gillar.

Nu ska jag återgå till att hänga med på lektionen.

Dagens låt:
Oren Lavie - Her Morning Elegance

Oj, oj

Nu har jag inte bloggat på några dagar igen. Jag har väl varken haft tid eller ork till att göra det, trots att det faktiskt hänt lite saker som jag kunnat blogga om. Mest har jag väl egentligen varit rätt nere på grund av en lite halv-löjlig sak som hände i fredags.




Jag tyckte att jag hade fått nog så långt hår, och det kändes mest som en oreda, så jag skulle klippa mig. Sagt och gjort, jag mamma ringde till hennes stammis-ställe för att boka tid till oss båda, eftersom de inte hade någon tid ledig på mitt stammis-ställe. Mamma gick till "hennes" frisör och jag fick gå till en av de andra.

För att göra en lång historia kort kan jag väl säga att jag inte blev nöjd.

Visst, det är en fin frisyr, men jag sa åt henne att jag inte ville att hon skulle klippa mig kort. Nu sitter jag likväl här med otroligt kort hår i nacken, och det finns inte en chans att jag kommer kunna ha en svans på DM. Och det är det som stör mig allra mest.

Det känns väl lite löjligt att vara så besviken och nere över att jag inte är nöjd med min frisyr, men när mitt hår i stort sett är det enda med mig själv som jag känner mig tillfreds med så kanske det inte är så konstigt att hamna i en sån funk när det helt plötsligt inte är något jag är nöjd med längre.

Det var fredagen i alla fall. Lördag var det fest hor Lollo och utgång som gällde. Det var trevligt, även om folk kan tycka att jag var tråkig för att jag mest bara hängde vid BJ bordet. Deal with it. Det var i stort sett ingen bra musik som spelades på dansgolvet, och jag kände i stort sett ingen där heller, så då söker jag mig till det jag känner, och i detta fallet var det BJbordet.

Söndag var det träningsdag för hela slanten som gällde, plus personalmöte med Cherry. Båda två var väl trevligt på det stora hela, även om det var en grej som gjorde den ena mindre trevlig än den andra.

Idag hag jag, Alma och Emma gått på sponsor-jakt. Det gick väl sådär, vi fick en definitiv och sedan ska vi höra av oss till två andra en gång till, på grund av pappersarbete som måste göras. Efter det var det träning, som sedan utmynnade i mer allmänt spån om hur vi ska få in mer pengar till föreningen.

Nu ska jag ta och läsa på till litteraturseminariet imorgon.

Dagens låt: The Used - The Bird and the Worm

Twitter

Som ni kanske ser här till höger om inlägget så finns det en ny liten ruta. Där kommer det komma upp lite info, och sånna saker, om vad jag gör eller saker jag kommer att tänka på, bara för stunden, via twitter.com. Jag tycker att ni också ska börja använda twitter. ;)

Blogg från träningen

Jag sitter med datorn i knät på träningen, jag var tvungen att ha med den för att vi skulle visa lite bilder, och gå igenom lite saker som kommer gälla från och med nu. Hihi, vi har en hemlighet. ;D (Fast många kommer säkert veta om den hemligheten inom en snar framtid.)

Jag var supertrött igår, det var därför det inte blev någon blogg då. Jag hade fått kanske sammanlagt sex timmar sömn de två tidigare dagarna, så det kanske inte var så konstigt. Jag måste verkligen lära mig att gå och lägga mig mycket tidigare än jag gör nu alltså. Det kanske inte heller är så konstigt att jag sov 13 timmar natten mot idag heller då. Jag gick och la med halv ett och vaknade igen med ett ryck halv två. Så jag missade i stort sett hela dagen idag. :/ Dammit.

Förhoppningsvis ska jag klippa mig imorgon. :> Hoho, längtar, pallar inte att ha såhär fult hår längre. :/ För just nu är det allt det är, det är bara hår. I vanliga fall brukar jag ha en frisyr, men inte nu längre. :( Så jag ska på stan imorgon och kolla om det funkar.

(Jag hade rätt förresten, det var ett öde som avgjordes i tisdags.)

Blogg från skolan

Det har varit rätt lugnt de senaste dagarna, därför har jag inte heller haft så himla mycket att blogga om.

Min axel blir gradvis bättre, vet däremot inte när den kommer vara helt okej igen. Om ungefär en vecka ska jag testa att vara med lite på träningen, men jag tänker inte gå tillbaka och köra stenhårt från första början igen. För jag VILL verkligen inte att något sånthär ska hända igen. Jag kommer dock inte att göra någon mer ackro, doctors orders.

Idag kommer nog ett öde avgöras. Jag är lite spänd och nervös, men jag har några trogna kompanjoner som kommer vara med mig, så jag blir inte ensam i att avgöra, och det är jag otroligt tacksam för. Jag hoppas bara det blir som jag hoppas det blir, för det skulle verkligen lyfta en gigantisk sten från mina axlar som skulle göra mitt liv snäppet lättare att leva.

Vi har marknadsförning just nu, går igenom lite av det mesta. En del är svårt, en del inte riktigt lika svårt.

Boktips!

Vill ni läsa en underhållande, men samtidigt otroligt lärorik bok borde ni läsa "Det Goda Värdskapet" av Jan Gunnarsson och Olle Blohm. Se till att ni får tag i den fjärde upplagan, för i den finns det en historia som heter "Plåtlådan i Norr" som handlar om en busschaufför som finns i Umeå. Störtskön snubbe, alltså. Läs den. ;)


Dagens Låt: Superchick - It's On

Ny månad

Trots att det bara gått 45 minuter på den andra månaden av 2009 är mitt huvud redan fyllt till brädden med djupa (läs knäppa) funderingar, tankar och konstateringar. Jag vet inte om det är colan jag drack eller chipsen jag åt när jag såg Miss Congeniality 2: Armed and Fabulous (Miss Secret Agent 2) som gjorde det, men min hjärna känns snäppet mer ADD nu än vad den gjorde tidigare idag.



Jag hann inte skriva mer än så innan jag än en gång fick en släng av mitt "here-there-and-everywhere"-beteende, och bestämde mig för att betala min telefonräkning och min kurslitteratur för den här läsperioden. Eftersom jag har Windows 7 ville inte allt funka, så jag blev tvungen att starta om lappyn två gånger innan det ville funka, och när jag väl gjort det glömde jag bort att jag faktiskt egentligen höll på att blogga. Jag är inte på topp idag, precis.

Eller så kanske det är det jag faktiskt är? Att jag gör så många saker samtidigt så jag hinner glömma en del av dem under tiden. Fast det är ju inte bra... Äsch, jag förvirrar bara mig själv.

Det känns lite lustigt, en sak. Att jag har ett jobb som jag gillar. Eller, gillar och gillar, jag ÄLSKAR att deala Black Jack. Så har jag nog inte kännt på länge, tror jag. Jag har ju jobbat på firman ett bra tag, men där har jag aldrig fått känslan "vad jag längtar att gå till jobbet imorgon!", utan mer "okej, det är jobb imorgon". Det är ju inte så välbetalt (även om jag faktiskt får mer från Cherry än vad jag får på firman) men det känns ändå värt det. Det är det första jobbet jag fixat på egen hand. Om jag inte hade gått skola, och blivit erbjuden en tjänst som croupier på heltid hade jag inte tvekat att tacka ja.

Även det är lite lustigt (not funny ha-ha, funny curious) att jag faktiskt trivs så bra som jag gör. Man skulle ju kunna tro att en person som jag, som inte dricker eller något i den stilen skulle otrivas som sjutton i en sådan miljö, men jag ÄLSKAR det. Jag älskar livet och energin som finns runt om en hela tiden, på ett fullpackat ställe. Däremot så har jag ju en ursäkt för att inte dricka, när jag jobbar, så jag behöver inte komma med förklaringar eller undanflykter för varför jag inte dricker hela tiden, så det kanske är en av anledningarn. Jag vet att det är många som stör sig lite på att jag inte dricker, men jag orkar faktiskt inte lägga ner tid på att bry mig om det. Jag är som jag är, jävligt underlig stundvis, men det är ändå jag. Take it or leave it.

Tjohopp, jag börjar ju bli bra på det här, att blogga om ingenting.
Jag kanske ska starta en ny trend, eller?

Att det aldrig kan funka.

Jag jobbade på Valdino igår, och jag verkade då har mycket mer spel än de hade på Kalles. Stina (som jobbar både som croupier och som bartender på Kalles, denna kväll dock som bartender) fick till och med gå hem eftersom det var så lite folk.

Kvällen började inte precis bra. Innan jag skulle fara kunde jag inte hitta mina byxor och min plånbok, så där hade jag lite smått panik. Till slut hittade jag byxorna i alla fall, och fick på mig dessa. Ett tag efter det hittade jag plånboken också, som jag lagt på ett såntdär superbra-hemligt-specialställe, så jag skulle komma ihåg vars jag hade den. Varför jag inte bara kunnat lägga tillbaka den i väskan vet inte jag. När jag väl kommit till Valdino börjar jag fixa och trixa med bordet. Jag slog på nissen, och då ville den bara ha keycoden (varje ställe har en speciell inloggningskod) och sen ville den skriva ut ett kvitto. Det innebär att det förra kvittot inte blev utskrivet. :/ Grejen var dock att det satt fast en massa tuffsar med ihopknycklat papper i skrivaren, så den fick bara Time Out hela tiden. God Dammit! Jag lyckades pilla ut allt papper, men den ville inte mata ut papper efter det. Turligt nog dök Stina upp och hjälpte mig lösa problemet, som alltid! Stina är en räddande ängel. Hade det inte varit för henne hade jag säkert kört utan nisse, för jag var på väg att ge upp när jag såg att hon var där. *puh*

När kvällen var slut hade jag 7025 in och 63% i vinst, så det var en bra kväll, trots allt. ;) Allt över 47% i vinst är bra så. ;D Jag ska väl dock tacka min käre bror som fick agera inkastare åt mig, trots att han inte fick spela själv. Tack Crille. :>

Trots att klockan är tio över fyra har jag fortfarande inte duschat. Det kanske inte är så konstigt dock, eftersom jag steg upp för ungefär en timme sedan. :P Det blir så när man jobbar natt. När jag kommer hem är jag alldeles för mycket uppe i varv, så jag kan inte somna, så då hittar jag på en massa annat att göra på natten (oftast involverar det att läsa en bok eller något liknande, eller se en film) och det slutar oftast med att jag inte kommer i säng förrän runt fyra-halv fem. Har jag då ingenting att göra dagen efter så ställer jag självklart ingen väckarklocka, och då sover jag alltid för länge.

Det har hänt en massa skit som jag inte orkar skriva om heller, jag får ta det irl om det är någon som tycker sig absolut behöva veta allt som pågår i mitt liv, för det skulle bli en alldeles för lång historia för att skriva ner här. Ingen skulle orka läsa det.

En film som heter Push hade premiär igår (jag ahar ingen aning om vad den handlar om, ni kan läsa om den här). Två av de som syntes på premiären var Camilla Belle (hon är med i filmen) och Joe Jonas (han är inte med i filmen). Det går mycket rykten om att de två är ett par, och det blir väl inte bättre att Joe kom dit ensam (dock lite sen, så han var tvungen att gå direkt in i salongen) och när filmen var slut åkte Joe och Camilla iväg i samma limo. Jag skulle i alla fall inte kalla det rumour prevention. Jag tycket iofs att de skulle vara ett gulligt par, så jag har ingenting emot det. :)

Trötter

Idag har jag inte gjort mycket, precis.

Som vanligt gick jag inte upp särskilt tidigt, som jag brukar när jag inte har någonstans att vara tidigt på morgonen. Sen dess har jag i stort sett bara gjort det jag ville. Jag har nött youtube, kollat på cheer-videos, JB-videos, AFI-videos och på olika DW relaterade videos.

Jag har dock faktiskt varit lite duktig idag också, jag har rensat ut lite i min garderob. För er som känt mig ett längre tag kan jag nu berätta att min gråa No Fear-hoodie är bortslängd, bland annat. Den har hängt längst bak i garderoben i typ två år nu, så jag kände att det var på tiden att den fick lämna mig.

Största delen av dagen har väl gått åt till att fundera, kan jag säga. Inte nu kanske på något allvarligt, men funderingar none the less. Funderingar som vad jag skulle äta till lunch, vilken youtube-video jag skulle kika på härnäst, om jag kanske skulle ta och kolla mailen, eller vad jag skulle hitta på för att bryta upp tristessen.

Sen har jag även funderat på var mina skolböcker är. Dom kanske sitter fast i Ånge, där så mycket av saker jag beställt på internet fastnar. Undrar vad de pysslar med i Ånge, egentligen? Börjar iaf bli något stressad nu. Vi ska ha seminarie på Det Goda Värdskapet på fredag (skulle egentligen ha haft det imorgon), men jag har inte fått min litteratur än, så jag har lite halvpanik. Får jag inte en avi för att hämta ut dem imorgon måste jag åka till Luleå för att låna den på huvudbiblioteket så att jag hinner läsa den till seminariet. Känns väldigt drygt, men måste man så måste man. Verkar inte vara någon i klassen som hade en att låna ut heller, men det är väl rätt förståeligt eftersom det är många som redan delar böckerna på två eller tre personer, och de flesta har seminarie ungefär samtidigt.

Min axel har varit ovanligt dum idag, vet inte riktigt varför. Jag har inte gjort något annorlunda så det är ett litet mysterium.

Ännu en blogg om ingenting. Hur lyckas jag, egentligen?

Dagens Låt: Plain White T's - Lazy Day Afternoon

Prioritering?

Jag hade egentligen tänkt köpa en ny skolväska den här månaden, men nu får det nog vänta till nästa månad. Jag KANSKE har råd med det ändå, vi får se om en och en halv vecka ungefär. För då borde jag få detta:



Iiiiihhihihihih, så länge som jag väntat!!! Finally finns Burning Up att köpa!

Ja, kalla mig nörd, omogen, eller vad ni vill, men när ett av mina favoritband släpper en bok så tänker jag köpa den. No matter what. Ooooh, vill ha den nu! Haha, jag kan knappt vänta. Den där andra boken hittade jag på sökningen också, och den ska tydligen också vara rätt bra, även om det inte är killarna själva som står bakom den.

Det var skola idag igen. Litteraturdiskussion på de tre första kapitlena ur "den röda boken" (Service Quality In Leisure And Tourism). Vi får absolut inte säga "den röda boken" eller "den blå boken" eller liknande, men he gör vi ändå. ;P Det gick i alla fall mycket snabbare än jag trodde det skulle gå, och när vi var klara med det satte jag och Mia oss ner för att börja klura på vad vi ville göra för grupparbete. Vi kom fram till att vi ska arbeta fram en modell för festival-branschen, men vi kom även fram till att vi måste läsa klart litteraturen innan vi kan börja skriva mer allvarligt på det, eftersom vi inte har mycket information om ämnet just nu. Men det ska nog ordna sig.

Jag har varit konstigt PMSig hela dagen. På skolan gick det bra, men så fort jag kom hem så började det bara krypa i kroppen på mig, jag blev trött och minsta lilla irriterade mig, trots att jag inte visste varför det irriterade mig. Jag höll på att få ett utbrott när jag hade värmt min lunch i en och en halv minut, tog ut den ur micron, och känner att den fortfarande var alldeles kall. Någon hade fått för sig att ändra på effekten, så den stod på "tina" istället för "750" som den brukar. I vanliga fall rycker jag bara på axlarna åt det, men nu höll jag på att slita håret från huvudet för att inte skrika rakt ut i ren frustration. Så har det fortsatt med i stort sett allt som jag gjort eller som har hänt under resten av dagen.

Det gick till den punkt att jag gick och la mig lite för att se om det skulle hjälpa. Vad tror ni händer? Efter att jag legat i sängen i nästan tio minuter, precis så jag hunnit bli sådär skönt varm i kroppen, och är sååååå nära att glida in i sömn, kommer mamma in och undrade vad jag gjorde. När jag svarade lite surt att jag försökte ta en powernap sa hon snällt att hon skulle lämna mig ifred tills maten var klar. Helt okej tyckte jag.

Tio minuter efter det, precis när jag höll på att somna igen, ringer Alma och frågar vad jag gjorde. Än en gång sa jag att jag höll på att ta en powernap. Jaha, okej, säger hon, och frågar sedan om jag skulle kunna ta juniorernas träning ikväll, eftersom Verran fått feber, och hennes kusin fyllde år och hon var tvungen att fara på kalaset. Nej, säger jag, det skulle jag inte orka. Jag haft ont i axeln i stort sett hela dagen, och jag var trött som ett as, så jag skulle bara vara grinig på träningen. Jag föreslog då att hon skulle ringa Heléne eller Erika, som varit juniortränare innan. Okej säger hon, och lägger på efter att vi sagt hejdå.

Tio minuter efter DET får jag ett sms av min chef på Cherry, Angelica, som undrar om någon av oss kan jobba på Valdino på fredag. Jag väcktes förståss ur min slummer än en gång, men jag iddes inte svara på smset.

En kvart efter det, när jag faktsikt lyckats somna helt, väcks jag igen av att mamma kommer in på rummet och frågar om hon ska uppdatera sin dator, eftersom det kommer upp en bubbla som säger att det finns nya uppdateringar till datorn hela tiden när hon sitter vid den. Visst tycker jag, gör det. Bara fem minuter efter det får jag ett förbannat reklamsms från Telia.

När jag sedan hunnit somna om igen hinner jag sova i kanske tio minuter innan jag åter igen väcks av mamma, som berättar att maten var klar, och att det bara var att komma och äta. Jag tror fan i mig att jag nästan bara är tröttare nu än jag var innan jag gick och la mig. Huvva.



Förresten så ska jag jobba på Valdino på fredag. Kom och spela med mig? ;)

21



21 handlar om en otroligt smart kille vid namn Ben Campbell. Han går på M.I.T. i Boston, men drömmer om att byta till Harvard Medicine. Det enda som stoppar honom är de dryga 300000 dollar han behöver för att betala skolgången (det täcker skolavgiften och boende). Efter en lektion i avancerad matematik, där Ben verkligen briljerar, blir han erbjuden en plats i ett team av begåvade studenter från M.I.T. som räknar kort, av hans professor, Micky Rosa. Först vill Ben inte vara med i teamet, men efter att han inser att han skulle kunna tjäna ihop pengarna han behöver för att kunna gå på Harvard genom att räkna kort går han med på att bli en del av teamet. Han hävdar dock att han bara är med tills han tjänat ihop de 300000 han behöver för Harvard, sedan slutar han.

Teamet, som består av Ben, Choi, Jill, Kianna och Fisher, åker till Las Vegas varje helg för att räkna kort på olika casinon. Ben börjar rätt smått, men ju längre han spelar, desto bättre går det för honom. Efter ett tag har han fått ihop pengarna till Harvard, plus lite till, men tänker inte sluta, han tycker det är för roligt. Fisher, killen som bar "big roller" innan Ben kom in i laget blir så pass avundsjuk att han förstör ett helt spel för Ben. Detta resulterar i att Fisher blir tvingad från laget.

Eftersom Ben tycker det är så roligt, så struntar han i sina gamla vänner, och det projekt för tävlingen 2.0.9. som de håller på att bygga tillsammans. Till slut får hans vänner nog, och säger att de klarar sig utan honom. Helgen efter det kan Ben inte koncentrera sig, och det slutar med att han förlorar 200000 dollar i spelpengar. Micky Rosa, läraren som leder gruppen med korträknare, blir förståss asförbannad, och stormar ut ur rummet, och hävdar att Ben ska betala tillbaka allt det som han förlorat. Ben och hans tre kvarvarande lagkamrater beslutar sig för att försöka vinna tillbaka det de har förlorat. De trodde att Micky hade åkt tillbaka till Boston, men det visar sig att han stannat kvar på casinot, och ringer in ett anonymt tips till vakterna på casinot de spelar på just då, och det slutar med att Ben blir fasttagen för räkning. Han kommer dock undan med ett hot och en varning.

När Ben kommer tillbaka till Boston visar det sig att Micky Rosa har tagit sig in i hans korridorsrum och tagit alla pengar som Ben vunnit under tripperna till Vegas. Prof. Rosa har även gett Ben ett IG, som gör att han inte längre kan byta till Harvard Med, även om han haft pengarna. Ben beslutar sig då för att hämnas.

Ben Campbell spelas av Jim Sturgess, en skådespelare som jag inte sett tidigare. Prof. Micky Rosa spelas av Kevin Spacey och Jill, Bens förälskelse i filmen, spelas av Kate Bosworth (Remember the Titans). En av vakterna på casinot (han är egentligen anställd av många casinon i början, men det har kommit ut ett datorprogram som känner igen ansikten på de som spelar och jämför de med kända korträknare, som ersätter hans jobb), vid namn Cole Williams, spelas av Laurence Fishburne (Morpheus i Matrix-trilogin).

Filmen är riktigt bra. På imdb.com stog det att filmen är baserad på en sann berättelse, så det gör den ännu bättre i mina ögon, för det är en väldigt facinerande historia! Otroligt sevärd om man på något sätt är intresserad av casinon eller Black Jack. Den har även sköna skådespelare, och visar livet på ett amerikanskt universitet rätt så bra. Nördarna, genierna och bratsen, samlade på ett och samma ställe. Den får fyra stjärnor av mig. Se den om ni får chansen! :D


follow AwesomeRewind at http://twitter.com
RSS 2.0