Jag har kommit fram till att jag egentligen inte har så mycket att säga. På riktigt. De gånger som jag faktiskt har något semi-important att komma med så är jag ju självklart inte i närheten av en dator. När jag umgås med kompisar eller familjen kan jag ranta och ravea hur mycket som helst om olika saker, ända tills de säger åt mig att sluta, faktiskt, men när jag väl sätter mig ner framför datorn för att blogga om det är det som om min hjärna blir alldeles tom. *Poff* så är allt smart som jag tänkt på under dagen som bortblåst.

Självklart är ju de saker som jag kommer ihåg från alla mina rants de mest triviala. Jag hade en lång utläggning med mamma om pepparkaksfilens äcklighet, men det är ju inte precis världsomvändande. Jag har iofs även haft en diskussion med lite olika människor om dagens världsekonomi, men eftersom det jag tycker och tänker där inte är speckat med fakta, utan mer spekulationer från mig själv och de runt mig om hur allt funkar så vet jag inte om jag vågar skriva ner det utan att bli helt sågad om någon random kommer förbi och läser min blogg.

Men det kanske är det som är meningen med min blogg? Att jag ska skriva om alla de där små vardagssakerna som ingen annan verkar bry sig så mycket om, när allt handlar om vad som skulle hända om staten inte vill gå in som delägare av Volvo och Saab och hur det kommer gå för Obama som president i USA (jag kan bara tillägga att jag tycker synd om killen, han kommer inte ha det lätt de närmaste fyra åren).

För de av mina läsare som inte känner mig kanske jag ska berätta att jag har en otrolig tendens till att blanda in engelska uttryck i allt det jag säger och skriver. Inte för att jag vet om jag har så många läsare som inte känner mig, men under de 33 dagar som min blogg existerat har jag haft i genomsnitt 7,5 unika träffar per dag. Jag kan direkt tänka på två eller tre människor som kollar min blogg på en day-to-day basis, men de fyra/fem andra unika träffarna vet jag inte var de kommer ifrån. Ni är välkomna i alla fall. ;)

Som ett litet ps måste jag säga att det tog löjligt lång tid för mig att komma på att conclusions heter slutsatser på svenska. Jag har haft en helt störd dag när det kommer till att uttrycka mig idag. Idag på träningen, efter att jag hade en grov case av déjà vu, hävdade jag att "jag creepar migsjälv ut". >.< Fin svengelska där Emelie, riktigt fin.

Dagens låt: The Academy Is... - Attention
Dagens citat: "För det stuntet har ju ett så otroligt mysigt namn; suicide."