Nostalgi

Jag blev riktigt nostalgisk igår när jag kollade runt efter bra musik på spotify. Det började med att jag tänkte lyssna på John Mayers version av låten Free Fallin', eftersom jag de senaste dagarna nött Jonas Brothers version. Sagt och gjort, så kollade jag in den, men ansåg att den inte var lika bra som orginalet (som gjorts av Tom Petty and the Heartbreakers). Då fick jag för mig att jag självklart skulle lyssna på orginalet. Jag klickade igång även den, och scrollade lite längre ner på Tom Pettys sida, och hittade "Into the Great Wide Open", en låt som vi spelade flitigt med klassen i högstadiet (jag gick i musikklassen på Christinaskolan då). När jag började tänka på klassen, så kom jag återigen in på John Mayer, då det var två låtar av honom som vi också ofta lyssnade på, No Such Thing och Not Myself. Tyvärr hade inte spotify Not Myself, den jag oftast gillade bäst av de två (det var lite olika från dag till dag). Jag behöver kanske inte säga att jag direkt drog in No Such Thing till min "<3" spellista, och den har gått varm där sedan igårnatt.

Visst är det lustigt hur mycket man kan minnas, bara med hjälp av en låt? Just No Such Thing drar mig tillbaka till en speciell gympalektion i åttan eller nian. Jag kommer så väl ihåg hur jag står i B-hallen med resten av klassen där vi har dumpat våra saker och väntar på att läraren ska börja lektionen, och jag står och dels lyssnar lite förstrött på vad klassen pratar om samtidigt som jag har kvar ena hörluren till mp3spelaren som jag fått låna av min bror, och på mp3n har jag No Such Thing på repeat. Jag kommer inte ihåg vad vi skulle göra på letionen (jag gissar på att vi antingen skulle spela en varian av brännboll, där man sparkar ut en sån där mjuk röd boll istället för en tennisboll som slås ut med ett racket), eller vad som hänt före det, men just den stunden kommer jag så väl ihåg, just på grund av den låten.

Jag saknar klassen jag gick i på högstadiet. Jag saknar Marcus, Alexandra, Petra, Mimmi, Fanny, Michelle, Ylva, Emma B, Anders, Mattias, Pauline och Nicole. Jag ångrar också att jag inte precis var social av mig i högstadiet, eftersom jag allt som oftast gick med näsan i en bok fram till sista delen av nian. Då började jag komma in i klassen (mycket eftersom vi på grund av lärarstrejken som var då var tvugna att ta tag i vår avslutningskonsert själva, för om vi inte gjorde det skulle vi inte få någon avslutningskonsert). Men jag saknar även att ha musiklektioner i alla fall fyra av fem skoldagar i veckan. Jag saknar min fagott, och mina sånglektioner.

Hade jag kommit in i en musikklass nu hade jag nog tagit tillvara på mer än vad jag gjorde då. Jag HATADE att spela gitarr, för det gick verkligen aldrig att lära sig. Nu har jag en egen gitarr, nog för att jag inte spela på den så ofta, men jag har nog lärt mig mer på egen hand sedan jag gick ut nian än jag gjorde under hela högstadiet.

Någon mer som saknar klassen på högstadiet? Eller ångrar att ni kanske inte lärde länna er klass så mycket som ni skulle kunnat?

Dagens låt: John Mayer - No Such Thing


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0