Dagen efter

Om jag någon gång idag hävdat att jag varit pigg, så är jag ledsen, eftersom jag då ljög er rätt i ansiktet. Jag tror aldrig jag varit så här slut, och ändå har jag fått relativt mycket sömn ändå. Kan väl ha mycket att göra med Cherry Challenge, som gjorde att jag hade nerverna utanpå huden i typ en och en halv timme, men även med att jag jobbade både fredag och lördagkväll, och fick inte alls lika mycket sömn som jag skulle ha velat ha, även om det jag fick dög för stunden.

Det gick i alla fall bra att åka bussen hem. Jag blev en halvtimme sen till kursstarten som bara belv en timme ungefär. Men hellre det än behöva ta uppgiften som man skulle göra om man inte kom på lektionen.

Huvva, nu är jag ordentligt trött, ska nog sova snart.

Jag kom att tänka på en sak. Det var ju många som kommenterade på att jag hade datorn med mig på festen, en del var ovänliga och i stort sett idiotförklarade mig, medan andra tyckte att jag var helskön som var dedikerad till det jag ville. "Är man dedikerad så är man" ansåg en kille, som berättade att han själv följt efter Sonata Artica på deras senaste finlandsturné, så han förstod allt det som innebär med att vara ett dedikerat fan. Det var fö han jag berättade om i förra inlägget som lyssnar på Beat Crusaders och Lynch.

Det kändes i alla fall bra att det var fler som förstod (om än de kanske tyckte att jag var lite konstig) än det var som tyckte att jag var dum i huvudet. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0