*Gasp!* Det kan inte vara sant! :O

Men jo, det är det. Efter en kort stint på blogg.se så kommer jag nu fortsätta blogga på wordpress.com. Den nya adressen för att kunna läsa min blogg kommer från och med nu vara http://emeliech.wordpress.com.

Anledningen är helt enkelt att den är som en skön blandning mellan blogg.se och blogger.com. Det bästa från två världar, om man ska säga så.

Därför kommer dagens tips vara att antingen uppdatera det fina bokmärket/favoritlänken som ni skapat för att hålla koll på min blogg, eller att starta en bevakning av den nya bloggen antingen via RSS-feeden som finns, eller via bloglovin.com. ;)

Vi ses på wordpress!

Av någon anledning känner jag mig helt nollställd just nu. Jag känner ingenting. Jag tror det kan vara för att jag har för mycket att tänka på, och alla olika saker bringar fram flera olika känslor i mig (panik, ångest, lycka, sorg, beslutsamhet, trötthet, oro, obeslutsamhet), så det blir något slags överslag, så jag känner ingenting istället. Det är som om jag har en tv-skärm påslagen i huvudet, och jag ser hur en bild av mig själv står och skriker på skärmen, men någon har tryckt på mute, så jag hör inte ljudet, och jag betraktar mig själv väldigt likgiltigt, som att det som sker på skärmen inte har någon betydelse, trots att jag vet att det borde ha det.

Det kan bero på att jag är rätt trött (trots att jag inte borde vara det, jag har ju knappt varit vaken i 14 timmar än, bara småsaker ju). Det kan även bero på att det är så mycket just nu, att jag mest känner för att bara göra ingenting. Massa saker som ska göras i skolan, och massa emotionella och andra diverse problem på hemmafronten. Jag vill bara smälta bort från världen och komma tillbaka när det lugnat ner sig igen.

Jag skäms lite för att säga det, men jag längtar tills DM är över, så jag i alla fall slipper den stressen. Jag är en sån människa som gruvar mig för allt möjligt. Hur ska vi ta oss dit? Kommer alla kunna ha dressarna? Kommer vi sätta programmet? Hur bra kommer de andra lagen vara, kommer vi ha någon chans att vinna? När är incheckningen på tävlingsdagen, när kommer vi behöva åka hemifrån? Vilka frisyrer och smink ska vi ha? Varför har inte licenserna kommit än, och kommer vi hinna få dem till DM? Alla dessa frågor, och fler, snurrar runt i mitt huvud, och jag blir inte klokare för det.

Alla saker jag har att tänka på gör att jag bara får magvärk hela tiden. Jag tror inte att jag känt att jag vaknat och mått ens okej på typ två veckor nu. Undantaget var kanske de två och en halv dygnen som jag tillbringade i Skellefteå för Melodifestivalen, för då var det som hände just då, just där det enda viktiga, och då behövde jag inte bekymmra mig. Men nu är jag tillbaka i verkligheten igen, oavsett hur mycket jag egentligen inte skulle vilja vara här.

Jag har ett otroligt stort fel som människa. Jag vill vara med och kontrollera i stort sett allt jag gör (inte kontrollera som att styra, utan kontrollera som att se till så att allting flyter på som det ska), men eftersom jag ändå håller på med så pass mycket som jag gör så blir jag alldeles för tunnt utspridd, så jag stjälper mer än jag hjälper alla saker som jag har fingret i. Men samtidigt som jag vet att jag kanske borde lämna över ansvar på någon annan, vill jag ju inte göra det jobbigt för dem heller, så då mår jag hellre dåligt själv, än chansar att andra kanske mår dåligt för att de tar tag i något som jag inte har tid med. Jag mår nog dåligt bara när jag ber typ Alma, Petra, Verran eller Heléne kolla upp nåt med cheeren när jag inte har tid för att jag sitter på skolan eller är upptagen med andra saker, för att det känns som att det är JAG som borde göra det, även om det kanske inte alltid är det, trots allt. Det blir dubbelt dåligt, eftersom jag då får dåligt samvete för att jag inte gör det själv, plus att jag får dåligt samvete för att jag tänker att personen jag ber om hjälp kommer få det jobbigt, så då oroar jag mig för hur den personen mår också.



Det var meningen att detta skulle bli ett kort inlägg, jag ville egentligen bara skriva av mig. Men jag tror att jag bara gjort det värre.

Hjälp?

Det känns verkligen som om jag skulle behöva blogga om incidenten som hände under mitt pass på lördagen, men jag vet inte om jag borde, allt är lite hux flux just nu. Låt oss bara säga att där fanns en DoucheBag, typ ultradeluxe, och han gjorde mitt pass till ett smärre helvete under ungefär en - en och en halv timme. Jag kan väl lugnt säga att ingen av de som var med om det hela gillar honom särskilt mycket efter hur han betedde sig, och de på Cherry som vet vad som hänt står helt på min sida. Det borde i alla fall lösa sig.

Det är mycket som ska göras just nu. Pengar ska samlas in, till DM ska det fixas anmälningar och en massa olika saker utöver det. Plus en hel massa saker som ska fixas till skolan. Gaah, jag håller på att bli galen av det hela. Just nu är min enda undanflykt musik, böcker och tv-serier. Bara när jag får fly verkligheten för ett litet tag mår jag faktiskt bra, annars är det alltid någon slags oro som ligger och gnager i magen. :|

Nu ska jag återgå till lektionen. Erik Lovén är här och föreläser om kreativitet.

Så var äventyret som heter Melodifestivalen över, för min del i alla fall. Artisterna och alla som är inblandade i den delen har ju fortfarande en hel del kvar att göra.

Det hela har väl ändå varit lite utav en besvikelse, samtidigt som det varit väldigt roligt. Det bästa med hela saken har ju varit att det har varit roliga och intressanta människor runt om mig hela tiden.

Torsdagen innebar tidig avfärd mot Skellefteå. När jag kom fram med bussen kom Johanna, Johanna och Ida och plockade upp mig, skjutsade mig till stan och drog sedan till Johanna I Parken, där kvällens fest skulle hållas, och de höll på med de sista förberedelserna.

I Festivalyrans tält på torget i Skellefteå mötte jag upp med Ida F, en av klasskompisarna, och Åsa Stocksén, hon som fått oss involverade i hela projektet. Jag var uppskriven som standby för skjutsning av folk som behövde åka fram och tillbaka, men jag blev satt på att gå ut på stan och sätta upp affischer med veckans program över vad som hände när. När jag och Ida F var klara med det gick vi till Johanna I Parken för att hjälpa Johanna, Johanna och Ida att sätta upp partytälten som skulle upp utanför lokalen. Eftersom det var svinigt kallt ute så blev det lite av en pina, men det var ju något som behövde göras.

När vi var klara med det drog jag och Ida F tillbaka till tältet, där jag joinade några andra av mina klasskompisar som dörrvärdar utanför tältet. Än en gång var det otroligt kallt. Jag tror inte jag varit så kall på de senaste fyra vintrarna som jag varit de senaste två dagarna. Men jag öppnade dörren för, och hälsade på, Jennifer Brown och Måns Zelmerlöv. Kändisspottingen var igång.

När vi var klara i tältet drog jag och Ida tillbaka till stugan för att byta om inför kvällens värdinne-jobb på välkomstfesten på Johanna I Parken. På JIP kan man verkligen säga att det var kändisspotting. Några av de jag såg, och även serverade varm choklad med punch i till var killarna i H.E.A.T, Jennifer Brown, Måns Zelmerlöv, Amy Diamond, Markoolio, LiLi och Sussi, Thomas G:son, Alexander Bard, Frida Örn och en hel del till som jag inte kommer ihåg just nu. Det var hur som helst svinigt kallt att stå utomhus och servera varm choklad till alla som kom, eftersom vi bara hade på oss runna vita tröjor/skjortor och gråa koft/ponchos. Jag tror inte jag var helt varm i kroppen mer den dagen.

Under kvällen var det ju även "normala" människor där, alltså icke-kändisar och journalister. Ville och Calle, två monterbyggare pratade munnarna av sig, och stötte hårt på flera av klassisarna. Det var rätt underhållande att titta på. :P Mot slutet av kvällen träffade vi Jacob, som var skitcool.  Det sista vi gjorde var att stå ute och vänta med Thomas G:son, Calle Kindbom (de som skrivit Lili och Sussies bidrag) och Johan från SvenskaSpel på att de skulle röka klart och åka iväg till hotellet. Medan vi stog där ute fick vi en liten privatkonsert av Johan och Calle, där de sjöng delar av Lili och Sussies bidrag, Show Me Heaven, för oss. Att det var undehållande är det absolut minsta man kan säga om det.

Fredagen bjöd på liknande saker. Jag befann mig i tältet, eller någonstans i närheten mest hela dagen, och gjorde än en gång inte något av det som jag skrivit upp mig för att göra mitt på dagen. Jag köpte även en ny tröja som ni kasnke får bilder på någon gång. Den är i alla fall supersnygg. ;)

Fram mot eftermiddagen var det dags för att dra till Folkparken för att vara värdinna där, då VIP festen skulle gå av stapeln strax innan genrepet. Det gick sådär, vi var tvungen att i sista stund fixa till det som restaurangpersonalen själva pyntat dit, för det såg rent ut sagt förjävligt ut. Designtjejerna hade dock verkligen gjort det de kunde med det hela.

När VIP festen var över, och vi fått äta resterna (återigen) var det dags för oss att gå till genrepet. Det var skitkul. :) Vi hade iofs inte de bästa platserna, men det var ju som tur var en liten arena, så man såg ändå rätt så bra, trots att vi satt längst bak, näst längst upp. Det var superroligt, med en hel del felsägningar från Petra Mede och andra lustigheter som hände.

När genrepet var över var det meningen att vi skulle gå tillbaka till VIP festen för att vara värdinnor på efterfesten, men när vi kom tillbaka var det knappt så att vi tog oss in, trots att vi sa att vi jobbade där. Efter en kort stunds tjat och lite bittra kommentarer fick vi ändå komma in. Jag gick dock hem igen nästan precis efter att vi kommit tillbaka, för Åsa sa att vi inte behövdes, och jag hade ont i huvudet. De andra (det var Marie, Elisabeth och Noah, har jag det för) stannade kvar för att ta sig ett glas öl innan de gick hem.

Tillbaka i stugan var det dock lite partaj, med mycket snack, och konan i duschen var också med. :> Konan var inte med och pratade, men var dock grund till många skratt. Det var i alla fall en riktigt skön kväll, som slutade med en sväng på stan, en stund inne på Old William (tror jag den hette) och mat från Subway (som jag har längtat!).

Lördagen var väl inte heller något att hurra särskilt mycket över. Jag hjälpte Ida, Johanna och Johanna med en del småsaker, och de lämnade av mig på stan för att fortsätta med den löjligt fullpackade bilen till Sjöbotten för att hämta bilen som en av Johannornas pappa hade köpt till dem. Jag satte mig och väntade på att morsfars skulle komma till Skeå för att hälsa på mormor som ligger inne på sjukan (och kommer nog inte komma därifrån levande) så att jag kunde åka med dem hem. Det tog väl typ en och en halv timme, men sedan kom de dit.

Jag och pappa åkte till Solbacken och gick på lite affärer, där jag bland annat hittade en likadan spargris som den jag fick av Skea, Becca och Verran på min födelsedag för ungefär två år sedan (har jag det för). Jag köpte även en ny väska, som var på halva priset. :D

Senare på kvällen var det jobb på Havsbadet som väntade, men det är en helt annan historia, som jag får ta i ett annat blogginlägg, för detta har redan blivit långt nog.

Del två av vad vet jag inte vad det är dock.

Jag är så spy-less närvarolistor nu, så det finns inte. Ett är då säkert, nästa år är det inte jag som sammanställer dem! Jag har hållit på med dem sedan två-tre tiden idag, endast med avbrott för att ställa iordning lite fika för släkten som kom för att fira Crille, ätning av fikat och ätning av middag, och jag är FORTFARANDE inte klar. Just det där att matcha vilka dagar tränarna hade flera grupper, och vilka de bara hade en är det jobbigaste.

Jag ska dra till Skellefteå imorgon, men jag har fortfarande inte packat, trots att jag verkligen skulle behöva det. :/ GAAAAH!!! Jag har typ en miljon saker att göra, och trots det göra jag inget av det just nu, mest för att jag känner att jag knappt kan tänka klart på grund av alla saker som snurrar i mitt huvud, och saker utifrån som pockar på min uppmärksamhet.

Btw, videon jag pratar om i förra inlägget har YT tagit bort nu, "due to copyrightclaim by Grammys". Så jag kollade runt lite, och de har tagit bort ALLA videos från grammy awards, verkligen ALLA. Haha. >.< Min video hann komma upp i 8100 views, ungefär, och 44 kommentarer innan den togs bort. :P Så jag kanske väntar någon vecka innan jag tänker på om jag ska lägga upp den igen, det brukar vara ungfär så länge som de kollar frenetiskt efter folk som lagt upp material från liknande events.

Nu har jag inte bloggat på några dagar igen. Jag har väl varken haft tid eller ork till att göra det, trots att det faktiskt hänt lite saker som jag kunnat blogga om. Mest har jag väl egentligen varit rätt nere på grund av en lite halv-löjlig sak som hände i fredags.

Som ni kanske ser här till höger om inlägget så finns det en ny liten ruta. Där kommer det komma upp lite info, och sånna saker, om vad jag gör eller saker jag kommer att tänka på, bara för stunden, via twitter.com. Jag tycker att ni också ska börja använda twitter. ;)

Jag sitter med datorn i knät på träningen, jag var tvungen att ha med den för att vi skulle visa lite bilder, och gå igenom lite saker som kommer gälla från och med nu. Hihi, vi har en hemlighet. ;D (Fast många kommer säkert veta om den hemligheten inom en snar framtid.)

Jag var supertrött igår, det var därför det inte blev någon blogg då. Jag hade fått kanske sammanlagt sex timmar sömn de två tidigare dagarna, så det kanske inte var så konstigt. Jag måste verkligen lära mig att gå och lägga mig mycket tidigare än jag gör nu alltså. Det kanske inte heller är så konstigt att jag sov 13 timmar natten mot idag heller då. Jag gick och la med halv ett och vaknade igen med ett ryck halv två. Så jag missade i stort sett hela dagen idag. :/ Dammit.

Förhoppningsvis ska jag klippa mig imorgon. :> Hoho, längtar, pallar inte att ha såhär fult hår längre. :/ För just nu är det allt det är, det är bara hår. I vanliga fall brukar jag ha en frisyr, men inte nu längre. :( Så jag ska på stan imorgon och kolla om det funkar.

(Jag hade rätt förresten, det var ett öde som avgjordes i tisdags.)

Det har varit rätt lugnt de senaste dagarna, därför har jag inte heller haft så himla mycket att blogga om.

Min axel blir gradvis bättre, vet däremot inte när den kommer vara helt okej igen. Om ungefär en vecka ska jag testa att vara med lite på träningen, men jag tänker inte gå tillbaka och köra stenhårt från första början igen. För jag VILL verkligen inte att något sånthär ska hända igen. Jag kommer dock inte att göra någon mer ackro, doctors orders.

Idag kommer nog ett öde avgöras. Jag är lite spänd och nervös, men jag har några trogna kompanjoner som kommer vara med mig, så jag blir inte ensam i att avgöra, och det är jag otroligt tacksam för. Jag hoppas bara det blir som jag hoppas det blir, för det skulle verkligen lyfta en gigantisk sten från mina axlar som skulle göra mitt liv snäppet lättare att leva.

Vi har marknadsförning just nu, går igenom lite av det mesta. En del är svårt, en del inte riktigt lika svårt.

Boktips!

Vill ni läsa en underhållande, men samtidigt otroligt lärorik bok borde ni läsa "Det Goda Värdskapet" av Jan Gunnarsson och Olle Blohm. Se till att ni får tag i den fjärde upplagan, för i den finns det en historia som heter "Plåtlådan i Norr" som handlar om en busschaufför som finns i Umeå. Störtskön snubbe, alltså. Läs den. ;)


Dagens Låt: Superchick - It's On

Trots att det bara gått 45 minuter på den andra månaden av 2009 är mitt huvud redan fyllt till brädden med djupa (läs knäppa) funderingar, tankar och konstateringar. Jag vet inte om det är colan jag drack eller chipsen jag åt när jag såg Miss Congeniality 2: Armed and Fabulous (Miss Secret Agent 2) som gjorde det, men min hjärna känns snäppet mer ADD nu än vad den gjorde tidigare idag.

---

Jag hann inte skriva mer än så innan jag än en gång fick en släng av mitt "here-there-and-everywhere"-beteende, och bestämde mig för att betala min telefonräkning och min kurslitteratur för den här läsperioden. Eftersom jag har Windows 7 ville inte allt funka, så jag blev tvungen att starta om lappyn två gånger innan det ville funka, och när jag väl gjort det glömde jag bort att jag faktiskt egentligen höll på att blogga. Jag är inte på topp idag, precis.

Eller så kanske det är det jag faktiskt är? Att jag gör så många saker samtidigt så jag hinner glömma en del av dem under tiden. Fast det är ju inte bra... Äsch, jag förvirrar bara mig själv.

Det känns lite lustigt, en sak. Att jag har ett jobb som jag gillar. Eller, gillar och gillar, jag ÄLSKAR att deala Black Jack. Så har jag nog inte kännt på länge, tror jag. Jag har ju jobbat på firman ett bra tag, men där har jag aldrig fått känslan "vad jag längtar att gå till jobbet imorgon!", utan mer "okej, det är jobb imorgon". Det är ju inte så välbetalt (även om jag faktiskt får mer från Cherry än vad jag får på firman) men det känns ändå värt det. Det är det första jobbet jag fixat på egen hand. Om jag inte hade gått skola, och blivit erbjuden en tjänst som croupier på heltid hade jag inte tvekat att tacka ja.

Även det är lite lustigt (not funny ha-ha, funny curious) att jag faktiskt trivs så bra som jag gör. Man skulle ju kunna tro att en person som jag, som inte dricker eller något i den stilen skulle otrivas som sjutton i en sådan miljö, men jag ÄLSKAR det. Jag älskar livet och energin som finns runt om en hela tiden, på ett fullpackat ställe. Däremot så har jag ju en ursäkt för att inte dricka, när jag jobbar, så jag behöver inte komma med förklaringar eller undanflykter för varför jag inte dricker hela tiden, så det kanske är en av anledningarn. Jag vet att det är många som stör sig lite på att jag inte dricker, men jag orkar faktiskt inte lägga ner tid på att bry mig om det. Jag är som jag är, jävligt underlig stundvis, men det är ändå jag. Take it or leave it.

Tjohopp, jag börjar ju bli bra på det här, att blogga om ingenting. Jag kanske ska starta en ny trend, eller?

Jag jobbade på Valdino igår, och jag verkade då har mycket mer spel än de hade på Kalles. Stina (som jobbar både som croupier och som bartender på Kalles, denna kväll dock som bartender) fick till och med gå hem eftersom det var så lite folk.

Kvällen började inte precis bra. Innan jag skulle fara kunde jag inte hitta mina byxor och min plånbok, så där hade jag lite smått panik. Till slut hittade jag byxorna i alla fall, och fick på mig dessa. Ett tag efter det hittade jag plånboken också, som jag lagt på ett såntdär superbra-hemligt-specialställe, så jag skulle komma ihåg vars jag hade den. Varför jag inte bara kunnat lägga tillbaka den i väskan vet inte jag. När jag väl kommit till Valdino börjar jag fixa och trixa med bordet. Jag slog på nissen, och då ville den bara ha keycoden (varje ställe har en speciell inloggningskod) och sen ville den skriva ut ett kvitto. Det innebär att det förra kvittot inte blev utskrivet. :/ Grejen var dock att det satt fast en massa tuffsar med ihopknycklat papper i skrivaren, så den fick bara Time Out hela tiden. God Dammit! Jag lyckades pilla ut allt papper, men den ville inte mata ut papper efter det. Turligt nog dök Stina upp och hjälpte mig lösa problemet, som alltid! Stina är en räddande ängel. Hade det inte varit för henne hade jag säkert kört utan nisse, för jag var på väg att ge upp när jag såg att hon var där. *puh*

När kvällen var slut hade jag 7025 in och 63% i vinst, så det var en bra kväll, trots allt. ;) Allt över 47% i vinst är bra så. ;D Jag ska väl dock tacka min käre bror som fick agera inkastare åt mig, trots att han inte fick spela själv. Tack Crille. :>

Trots att klockan är tio över fyra har jag fortfarande inte duschat. Det kanske inte är så konstigt dock, eftersom jag steg upp för ungefär en timme sedan. :P Det blir så när man jobbar natt. När jag kommer hem är jag alldeles för mycket uppe i varv, så jag kan inte somna, så då hittar jag på en massa annat att göra på natten (oftast involverar det att läsa en bok eller något liknande, eller se en film) och det slutar oftast med att jag inte kommer i säng förrän runt fyra-halv fem. Har jag då ingenting att göra dagen efter så ställer jag självklart ingen väckarklocka, och då sover jag alltid för länge.

Det har hänt en massa skit som jag inte orkar skriva om heller, jag får ta det irl om det är någon som tycker sig absolut behöva veta allt som pågår i mitt liv, för det skulle bli en alldeles för lång historia för att skriva ner här. Ingen skulle orka läsa det.

En film som heter Push hade premiär igår (jag ahar ingen aning om vad den handlar om, ni kan läsa om den här). Två av de som syntes på premiären var Camilla Belle (hon är med i filmen) och Joe Jonas (han är inte med i filmen). Det går mycket rykten om att de två är ett par, och det blir väl inte bättre att Joe kom dit ensam (dock lite sen, så han var tvungen att gå direkt in i salongen) och när filmen var slut åkte Joe och Camilla iväg i samma limo. Jag skulle i alla fall inte kalla det rumour prevention. Jag tycket iofs att de skulle vara ett gulligt par, så jag har ingenting emot det. :)

Idag har jag inte gjort mycket, precis.

Som vanligt gick jag inte upp särskilt tidigt, som jag brukar när jag inte har någonstans att vara tidigt på morgonen. Sen dess har jag i stort sett bara gjort det jag ville. Jag har nött youtube, kollat på cheer-videos, JB-videos, AFI-videos och på olika DW relaterade videos.

Jag har dock faktiskt varit lite duktig idag också, jag har rensat ut lite i min garderob. För er som känt mig ett längre tag kan jag nu berätta att min gråa No Fear-hoodie är bortslängd, bland annat. Den har hängt längst bak i garderoben i typ två år nu, så jag kände att det var på tiden att den fick lämna mig.

Största delen av dagen har väl gått åt till att fundera, kan jag säga. Inte nu kanske på något allvarligt, men funderingar none the less. Funderingar som vad jag skulle äta till lunch, vilken youtube-video jag skulle kika på härnäst, om jag kanske skulle ta och kolla mailen, eller vad jag skulle hitta på för att bryta upp tristessen.

Sen har jag även funderat på var mina skolböcker är. Dom kanske sitter fast i Ånge, där så mycket av saker jag beställt på internet fastnar. Undrar vad de pysslar med i Ånge, egentligen? Börjar iaf bli något stressad nu. Vi ska ha seminarie på Det Goda Värdskapet på fredag (skulle egentligen ha haft det imorgon), men jag har inte fått min litteratur än, så jag har lite halvpanik. Får jag inte en avi för att hämta ut dem imorgon måste jag åka till Luleå för att låna den på huvudbiblioteket så att jag hinner läsa den till seminariet. Känns väldigt drygt, men måste man så måste man. Verkar inte vara någon i klassen som hade en att låna ut heller, men det är väl rätt förståeligt eftersom det är många som redan delar böckerna på två eller tre personer, och de flesta har seminarie ungefär samtidigt.

Min axel har varit ovanligt dum idag, vet inte riktigt varför. Jag har inte gjort något annorlunda så det är ett litet mysterium.

Ännu en blogg om ingenting. Hur lyckas jag, egentligen?

Dagens Låt: Plain White T's - Lazy Day Afternoon

Jag hade egentligen tänkt köpa en ny skolväska den här månaden, men nu får det nog vänta till nästa månad. Jag KANSKE har råd med det ändå, vi får se om en och en halv vecka ungefär. För då borde jag få detta:


Det var skola idag igen. Litteraturdiskussion på de tre första kapitlena ur "den röda boken" (Service Quality In Leisure And Tourism). Vi får absolut inte säga "den röda boken" eller "den blå boken" eller liknande, men he gör vi ändå. ;P Det gick i alla fall mycket snabbare än jag trodde det skulle gå, och när vi var klara med det satte jag och Mia oss ner för att börja klura på vad vi ville göra för grupparbete. Vi kom fram till att vi ska arbeta fram en modell för festival-branschen, men vi kom även fram till att vi måste läsa klart litteraturen innan vi kan börja skriva mer allvarligt på det, eftersom vi inte har mycket information om ämnet just nu. Men det ska nog ordna sig.

Jag har varit konstigt PMSig hela dagen. På skolan gick det bra, men så fort jag kom hem så började det bara krypa i kroppen på mig, jag blev trött och minsta lilla irriterade mig, trots att jag inte visste varför det irriterade mig. Jag höll på att få ett utbrott när jag hade värmt min lunch i en och en halv minut, tog ut den ur micron, och känner att den fortfarande var alldeles kall. Någon hade fått för sig att ändra på effekten, så den stod på "tina" istället för "750" som den brukar. I vanliga fall rycker jag bara på axlarna åt det, men nu höll jag på att slita håret från huvudet för att inte skrika rakt ut i ren frustration. Så har det fortsatt med i stort sett allt som jag gjort eller som har hänt under resten av dagen.

Det gick till den punkt att jag gick och la mig lite för att se om det skulle hjälpa. Vad tror ni händer? Efter att jag legat i sängen i nästan tio minuter, precis så jag hunnit bli sådär skönt varm i kroppen, och är sååååå nära att glida in i sömn, kommer mamma in och undrade vad jag gjorde. När jag svarade lite surt att jag försökte ta en powernap sa hon snällt att hon skulle lämna mig ifred tills maten var klar. Helt okej tyckte jag.

Tio minuter efter det, precis när jag höll på att somna igen, ringer Alma och frågar vad jag gjorde. Än en gång sa jag att jag höll på att ta en powernap. Jaha, okej, säger hon, och frågar sedan om jag skulle kunna ta juniorernas träning ikväll, eftersom Verran fått feber, och hennes kusin fyllde år och hon var tvungen att fara på kalaset. Nej, säger jag, det skulle jag inte orka. Jag haft ont i axeln i stort sett hela dagen, och jag var trött som ett as, så jag skulle bara vara grinig på träningen. Jag föreslog då att hon skulle ringa Heléne eller Erika, som varit juniortränare innan. Okej säger hon, och lägger på efter att vi sagt hejdå.

Tio minuter efter DET får jag ett sms av min chef på Cherry, Angelica, som undrar om någon av oss kan jobba på Valdino på fredag. Jag väcktes förståss ur min slummer än en gång, men jag iddes inte svara på smset.

En kvart efter det, när jag faktsikt lyckats somna helt, väcks jag igen av att mamma kommer in på rummet och frågar om hon ska uppdatera sin dator, eftersom det kommer upp en bubbla som säger att det finns nya uppdateringar till datorn hela tiden när hon sitter vid den. Visst tycker jag, gör det. Bara fem minuter efter det får jag ett förbannat reklamsms från Telia.

När jag sedan hunnit somna om igen hinner jag sova i kanske tio minuter innan jag åter igen väcks av mamma, som berättar att maten var klar, och att det bara var att komma och äta. Jag tror fan i mig att jag nästan bara är tröttare nu än jag var innan jag gick och la mig. Huvva.



Förresten så ska jag jobba på Valdino på fredag. Kom och spela med mig? ;)

Nu har jag inte bloggat på tre dagar, så jag antar att det är dags att göra nåt åt den saken. :P

Det har iofs inte hänt särskilt mycket sedan i torsdags. Min axel gör fortfarande ont lite då och då, när jag glömmer att ta en värktablett (eller struntar i det, snarare).

Det var 88årskalas i fredags. Inteför att jag känner någon som fyller 88, men tre av klasskompisarna, plus Carro som läste en kurs med oss under första läsperioden fyllde år i veckan, så det var gemensamt partaj för alla fyra. :) Det var mycket trevligt, även om jag inte kunde vara med ända från middagen.

Igår var jag och mamma och hämtade pappa på flygplatsen. Han hade varit ungefär en och en halv vecka på Canarie Öarna, på konferansresa med Kabe. Som vanligt när någon av mina föräldrar varit utomlands hade han lite presenter med sig hem till familjen. Mamma fick parfym (J.Lo.s "Glow" som hon alltid använder) och jag fick en påse M&Ms choco (alltså utan nötter inuti). Jag tänker inte skriva vad Crille fick, eftersom han kommer läsa det, och därför veta vad han får innan han kommer hem från huvudstaden på onsdag. ;P

Jag jobbade på Kalles igår. Rent tekniskt sätt gick det väl bra, trots min onda axel. Jag fick helt enkelt göra så att jag delade i stort sett alla vinster med höger hand istället för halva med höger och halva med vänster, som jag vanligtvis brukar göra. Men rent vinstmässigt var det uruselt. Jag hade 14% vinst på 6455kr. Det var INTE kul. Jag tror inte jag drog black jack mer än två gånger under hela kvällen.

Däremot var det en kille där som var helt sinnesjukt tursam. Det började med att han fick två sjuor. "14, split" sa jag då. Han sa då att han ville ha en sju till, sen var han nöjd. Jag sa ju att jag inte kunde garantera något. Han ville i alla fall ha ett kort till, så det fick han. Tror ni inte att det var en sjua?! På hans nästa hand hade han 13. Då hävdade han att han ville ha en åtta. Än en gång kunde jag ju inte lova nåt, men han tog ett kort till, och vad var det? En åtta! Det var helt sjukt. Säkert fyra-fem givar gjorde han så, och drog sig ALDRIG tjock, trots att han hela tiden hade typ 12-17. Till slut drog han sig dock tjock några gånger, men han förlorade inte ens hälften av det han vunnit. Han växlade började spela för 120 om jag inte kommer ihåg fel, och han gick från bordet med 400 har jag det för.

Idag har jag inte gjort något särskilt, egentligen. Jag har sett Horton Hears A Who, och sen har jag ätit på Sunes med Alma. Efter det var det först juniorträning, och sedan seniorträning, som jag självklart inte kunde vara med på, på grund av min axel.

Jag vill även skicka ett grattis till Skea och de andra i 415! De tävlade i Berlin igår, och gjorde väldigt bra ifrån sig. De vann tvåbas-kategorin, kom tvåa i grupprutin och kom sexa i groupstunt (av 19 tävlande lag). :D Superbra jobbat! :D

Detta inlägg var väl inte intressantast i världen. Ska se om jag kan hitta något mer intressant att blogg om senare. :P

Dagen började bra.

Skola, kursstart, kursen verkar bli ordentligt intressant.

Hem, har tråkigt, försöka läsa lite av kurslitteraturen, tjöta med Alma på msn och fundera på vad vi kan göra för att roa oss.

Alma kommer till mig, vi kollar på JBs livechatt, har allmänt roligt. Vi far till Sunes så att Alma får äta middag, sedan vidare till träningen.

Träningen gick bra fram till någon gång kring åtta. Då barkar allt.

Jag hjulade en gång. Det gick väl som det brukar. Hjular en gång till, det tar i sträckningen, så jag bailar i landningen. Tänker att jag ska hjula en gång till, sedan ger jag mig. Jag börjar hjula, höger hand i marken först, det går bra, vänster hand....

FRAS!

Tänk er att ni hör ljudet som ett tyg som slits i två bitar eka genom hela din kropp, och din axel börjar skrika i smärta så får ni ungefär fram vad jag kände då.

Axeln ur led. Hardcore som jag är puttar jag tillbaka den själv, ville inte att de andra skulle ringa ambulansen.

Sara skjutsade hem mig, även om jag nog kunnat köra själv, det är ju trots allt automatväxel på Saaben. Vi plockar upp mamma hemma, släpper sedan av Sara tillbaka på träningen och kör sedan till akuten.

Där kan de inte göra mer än att kolla så att armen ligger rätt, och röntga för att se så att jag inte fått några frakutrer i axeln.

Nu är jag hemma, och ska strax ta en pronaxen mot ontet i axeln. Men jag vill vänta tills det är värt det, just nu tar det bara ont när jag rör den snabbt, men smärtan kommer komma tillbaka ordentligt mycket om någon timme, så jag tänker vänta tills dess.

Varför händer alltid sånna här saker mig? Förbannade jävla helvetes vänsteraxel som alltid ska ställa till besvär. Nu får jag inte träna på ett par veckor, och sen när jag väl får börja träna försiktigt igen får jag inte göra gymnastik/ackro mer. God fucking damnit.

Jahapp, nu har man beställt böcker för ungefär 1300, som jag kommer ha användning av i typ två månader, innan jag kommer lägga dem på en hylla för att förmodligen aldrig mer bläddra i dem. :/

Det är väl egentligen det som är den största nackdelen med att plugga på universitet. Visst, vi lär oss en hel del, men böckerna hade kunnat vara mycket billigare. Två av böckerna som vi ska änvända oss av i kursen Service och Värdskap är ungefär lika stor som Wahlströms ungdomsböcker med gröna eller röda ryggar. De små böckerna betalar man kanske 40-60 kr för. De små böckerna, för oss, kostar runt 200. Det är verkligen inte rättvist på nåt sätt.

Jag kan ju lätt säga att det är tur att vi får 1,5 gånger bidraget nu, eftersom jag annars skulle ha ungefär 1000 kr kvar att leva på. Nu kommer jag ha 2000 att leva på efter jag betalat mina böcker, och det kommer bli tight nog ändå. Jag känner mig väldigt tacksam för att jag har ett extrajobb nu, vet inte hur jag riktigt klarade mig innan... Det gjorde jag väl inte iofs, jag levde rätt mycket på de få timmar som jag jobbade på firman varje månad, så det behövs ju verkligen något för att dryga ut kassan med om man bara har studiebidrag.

Dagens låt: Jonas Brothers - Infatuation

Om jag någon gång idag hävdat att jag varit pigg, så är jag ledsen, eftersom jag då ljög er rätt i ansiktet. Jag tror aldrig jag varit så här slut, och ändå har jag fått relativt mycket sömn ändå. Kan väl ha mycket att göra med Cherry Challenge, som gjorde att jag hade nerverna utanpå huden i typ en och en halv timme, men även med att jag jobbade både fredag och lördagkväll, och fick inte alls lika mycket sömn som jag skulle ha velat ha, även om det jag fick dög för stunden.

Det gick i alla fall bra att åka bussen hem. Jag blev en halvtimme sen till kursstarten som bara belv en timme ungefär. Men hellre det än behöva ta uppgiften som man skulle göra om man inte kom på lektionen.

Huvva, nu är jag ordentligt trött, ska nog sova snart.

Jag kom att tänka på en sak. Det var ju många som kommenterade på att jag hade datorn med mig på festen, en del var ovänliga och i stort sett idiotförklarade mig, medan andra tyckte att jag var helskön som var dedikerad till det jag ville. "Är man dedikerad så är man" ansåg en kille, som berättade att han själv följt efter Sonata Artica på deras senaste finlandsturné, så han förstod allt det som innebär med att vara ett dedikerat fan. Det var fö han jag berättade om i förra inlägget som lyssnar på Beat Crusaders och Lynch.

Det kändes i alla fall bra att det var fler som förstod (om än de kanske tyckte att jag var lite konstig) än det var som tyckte att jag var dum i huvudet. :)

Nu ska jag i alla fall göra ett försök att vara pepp på att hinna klart skolarbetet innan jag ska på jobbet ikväll. Jag har bestämt mig för att no matter what så ska jag börja arbeta på det kl sex, fram till dess får jag göra det jag vill. :P

AFI hade en tävling som de döpte till Begin Transmission för ett tag sedan, man tävlade om att få komma och vara med på deras nya album. Nu har den första vinnaren utsetts (jag tror det kommer vara några stycken som får komma). De spelade in samtalet när Davey (sångaren) ringde henne för att berätta att hon vunnit. Kan ni tänka er hur hon måste kännt sig? Tänk er att er största idol ringer, personligen, och säger att du, just du, har vunnit en tävling, och kommer få komma, utan att betala ett öre, och spela in material som kommer vara med på nya skivan. Jag skulle ha dött. Personligen tycker jag att hon tog det väldigt bra.

Inte fick jag skrivet så särskilt mycket på min studiesammanfattning idag heller. Nu måste jag verkligen göra klart den imorgon, jag kan inte precis dra särskilt mycket på det, den ska ju vara inne imorgon om jag vill ha poängen reggade för denna läsperiod. :/

Jag stukade/vrickade foten idag på träningen. :( Ontet har gått över för det mesta nu, det är bara när jag glömmer bort att jag ska vara lite försiktig när jag går och går som jag brukar som det tar ont, och när jag sitter med den i konstiga lägen. Sen att den samtidigt känns styvare än vanligt (som om den skulle vara svullen) men svagare än vanligt är precis det jag brukar förknippa med stukade fotleder. Det, om något, lärde jag mig mycket om under de åren jag spelade fotboll. Jag tror inte det gick många veckor i rad utan att jag stukade någon av mina fotleder. >.< Så nu måste jag bara gå försiktigt ett par-tre dagar så att det hinner bli okej igen. Synd bara att jag antagligen inte kommer kunna befinna mig på dansgolvet på söndag så mycket som jag skulle vilja.

Nu ska jag borsta tänderna, dricka ett glas vatten och sedan gå och lägga mig. Min dygnsomvändning har ju börjat bli helt sjuk nu. Fast det är ju ändå rätt praktiskt när jag trots allt har ett nattjobb.

Vi ses på Pentan imorgonkväll dåva? ;D

Dagens låt: Jonas Brothers - Please Be Mine (allra första inspelningen)