Att det aldrig kan funka.
Jag jobbade på Valdino igår, och jag verkade då har mycket mer spel än de hade på Kalles. Stina (som jobbar både som croupier och som bartender på Kalles, denna kväll dock som bartender) fick till och med gå hem eftersom det var så lite folk.
Kvällen började inte precis bra. Innan jag skulle fara kunde jag inte hitta mina byxor och min plånbok, så där hade jag lite smått panik. Till slut hittade jag byxorna i alla fall, och fick på mig dessa. Ett tag efter det hittade jag plånboken också, som jag lagt på ett såntdär superbra-hemligt-specialställe, så jag skulle komma ihåg vars jag hade den. Varför jag inte bara kunnat lägga tillbaka den i väskan vet inte jag. När jag väl kommit till Valdino börjar jag fixa och trixa med bordet. Jag slog på nissen, och då ville den bara ha keycoden (varje ställe har en speciell inloggningskod) och sen ville den skriva ut ett kvitto. Det innebär att det förra kvittot inte blev utskrivet. :/ Grejen var dock att det satt fast en massa tuffsar med ihopknycklat papper i skrivaren, så den fick bara Time Out hela tiden. God Dammit! Jag lyckades pilla ut allt papper, men den ville inte mata ut papper efter det. Turligt nog dök Stina upp och hjälpte mig lösa problemet, som alltid! Stina är en räddande ängel. Hade det inte varit för henne hade jag säkert kört utan nisse, för jag var på väg att ge upp när jag såg att hon var där. *puh*
När kvällen var slut hade jag 7025 in och 63% i vinst, så det var en bra kväll, trots allt. ;) Allt över 47% i vinst är bra så. ;D Jag ska väl dock tacka min käre bror som fick agera inkastare åt mig, trots att han inte fick spela själv. Tack Crille. :>
Trots att klockan är tio över fyra har jag fortfarande inte duschat. Det kanske inte är så konstigt dock, eftersom jag steg upp för ungefär en timme sedan. :P Det blir så när man jobbar natt. När jag kommer hem är jag alldeles för mycket uppe i varv, så jag kan inte somna, så då hittar jag på en massa annat att göra på natten (oftast involverar det att läsa en bok eller något liknande, eller se en film) och det slutar oftast med att jag inte kommer i säng förrän runt fyra-halv fem. Har jag då ingenting att göra dagen efter så ställer jag självklart ingen väckarklocka, och då sover jag alltid för länge.
Det har hänt en massa skit som jag inte orkar skriva om heller, jag får ta det irl om det är någon som tycker sig absolut behöva veta allt som pågår i mitt liv, för det skulle bli en alldeles för lång historia för att skriva ner här. Ingen skulle orka läsa det.
En film som heter Push hade premiär igår (jag ahar ingen aning om vad den handlar om, ni kan läsa om den här). Två av de som syntes på premiären var Camilla Belle (hon är med i filmen) och Joe Jonas (han är inte med i filmen). Det går mycket rykten om att de två är ett par, och det blir väl inte bättre att Joe kom dit ensam (dock lite sen, så han var tvungen att gå direkt in i salongen) och när filmen var slut åkte Joe och Camilla iväg i samma limo. Jag skulle i alla fall inte kalla det rumour prevention. Jag tycket iofs att de skulle vara ett gulligt par, så jag har ingenting emot det. :)
Kvällen började inte precis bra. Innan jag skulle fara kunde jag inte hitta mina byxor och min plånbok, så där hade jag lite smått panik. Till slut hittade jag byxorna i alla fall, och fick på mig dessa. Ett tag efter det hittade jag plånboken också, som jag lagt på ett såntdär superbra-hemligt-specialställe, så jag skulle komma ihåg vars jag hade den. Varför jag inte bara kunnat lägga tillbaka den i väskan vet inte jag. När jag väl kommit till Valdino börjar jag fixa och trixa med bordet. Jag slog på nissen, och då ville den bara ha keycoden (varje ställe har en speciell inloggningskod) och sen ville den skriva ut ett kvitto. Det innebär att det förra kvittot inte blev utskrivet. :/ Grejen var dock att det satt fast en massa tuffsar med ihopknycklat papper i skrivaren, så den fick bara Time Out hela tiden. God Dammit! Jag lyckades pilla ut allt papper, men den ville inte mata ut papper efter det. Turligt nog dök Stina upp och hjälpte mig lösa problemet, som alltid! Stina är en räddande ängel. Hade det inte varit för henne hade jag säkert kört utan nisse, för jag var på väg att ge upp när jag såg att hon var där. *puh*
När kvällen var slut hade jag 7025 in och 63% i vinst, så det var en bra kväll, trots allt. ;) Allt över 47% i vinst är bra så. ;D Jag ska väl dock tacka min käre bror som fick agera inkastare åt mig, trots att han inte fick spela själv. Tack Crille. :>
Trots att klockan är tio över fyra har jag fortfarande inte duschat. Det kanske inte är så konstigt dock, eftersom jag steg upp för ungefär en timme sedan. :P Det blir så när man jobbar natt. När jag kommer hem är jag alldeles för mycket uppe i varv, så jag kan inte somna, så då hittar jag på en massa annat att göra på natten (oftast involverar det att läsa en bok eller något liknande, eller se en film) och det slutar oftast med att jag inte kommer i säng förrän runt fyra-halv fem. Har jag då ingenting att göra dagen efter så ställer jag självklart ingen väckarklocka, och då sover jag alltid för länge.
Det har hänt en massa skit som jag inte orkar skriva om heller, jag får ta det irl om det är någon som tycker sig absolut behöva veta allt som pågår i mitt liv, för det skulle bli en alldeles för lång historia för att skriva ner här. Ingen skulle orka läsa det.
En film som heter Push hade premiär igår (jag ahar ingen aning om vad den handlar om, ni kan läsa om den här). Två av de som syntes på premiären var Camilla Belle (hon är med i filmen) och Joe Jonas (han är inte med i filmen). Det går mycket rykten om att de två är ett par, och det blir väl inte bättre att Joe kom dit ensam (dock lite sen, så han var tvungen att gå direkt in i salongen) och när filmen var slut åkte Joe och Camilla iväg i samma limo. Jag skulle i alla fall inte kalla det rumour prevention. Jag tycket iofs att de skulle vara ett gulligt par, så jag har ingenting emot det. :)
Trötter
Idag har jag inte gjort mycket, precis.
Som vanligt gick jag inte upp särskilt tidigt, som jag brukar när jag inte har någonstans att vara tidigt på morgonen. Sen dess har jag i stort sett bara gjort det jag ville. Jag har nött youtube, kollat på cheer-videos, JB-videos, AFI-videos och på olika DW relaterade videos.
Jag har dock faktiskt varit lite duktig idag också, jag har rensat ut lite i min garderob. För er som känt mig ett längre tag kan jag nu berätta att min gråa No Fear-hoodie är bortslängd, bland annat. Den har hängt längst bak i garderoben i typ två år nu, så jag kände att det var på tiden att den fick lämna mig.
Största delen av dagen har väl gått åt till att fundera, kan jag säga. Inte nu kanske på något allvarligt, men funderingar none the less. Funderingar som vad jag skulle äta till lunch, vilken youtube-video jag skulle kika på härnäst, om jag kanske skulle ta och kolla mailen, eller vad jag skulle hitta på för att bryta upp tristessen.
Sen har jag även funderat på var mina skolböcker är. Dom kanske sitter fast i Ånge, där så mycket av saker jag beställt på internet fastnar. Undrar vad de pysslar med i Ånge, egentligen? Börjar iaf bli något stressad nu. Vi ska ha seminarie på Det Goda Värdskapet på fredag (skulle egentligen ha haft det imorgon), men jag har inte fått min litteratur än, så jag har lite halvpanik. Får jag inte en avi för att hämta ut dem imorgon måste jag åka till Luleå för att låna den på huvudbiblioteket så att jag hinner läsa den till seminariet. Känns väldigt drygt, men måste man så måste man. Verkar inte vara någon i klassen som hade en att låna ut heller, men det är väl rätt förståeligt eftersom det är många som redan delar böckerna på två eller tre personer, och de flesta har seminarie ungefär samtidigt.
Min axel har varit ovanligt dum idag, vet inte riktigt varför. Jag har inte gjort något annorlunda så det är ett litet mysterium.
Ännu en blogg om ingenting. Hur lyckas jag, egentligen?
Dagens Låt: Plain White T's - Lazy Day Afternoon
Som vanligt gick jag inte upp särskilt tidigt, som jag brukar när jag inte har någonstans att vara tidigt på morgonen. Sen dess har jag i stort sett bara gjort det jag ville. Jag har nött youtube, kollat på cheer-videos, JB-videos, AFI-videos och på olika DW relaterade videos.
Jag har dock faktiskt varit lite duktig idag också, jag har rensat ut lite i min garderob. För er som känt mig ett längre tag kan jag nu berätta att min gråa No Fear-hoodie är bortslängd, bland annat. Den har hängt längst bak i garderoben i typ två år nu, så jag kände att det var på tiden att den fick lämna mig.
Största delen av dagen har väl gått åt till att fundera, kan jag säga. Inte nu kanske på något allvarligt, men funderingar none the less. Funderingar som vad jag skulle äta till lunch, vilken youtube-video jag skulle kika på härnäst, om jag kanske skulle ta och kolla mailen, eller vad jag skulle hitta på för att bryta upp tristessen.
Sen har jag även funderat på var mina skolböcker är. Dom kanske sitter fast i Ånge, där så mycket av saker jag beställt på internet fastnar. Undrar vad de pysslar med i Ånge, egentligen? Börjar iaf bli något stressad nu. Vi ska ha seminarie på Det Goda Värdskapet på fredag (skulle egentligen ha haft det imorgon), men jag har inte fått min litteratur än, så jag har lite halvpanik. Får jag inte en avi för att hämta ut dem imorgon måste jag åka till Luleå för att låna den på huvudbiblioteket så att jag hinner läsa den till seminariet. Känns väldigt drygt, men måste man så måste man. Verkar inte vara någon i klassen som hade en att låna ut heller, men det är väl rätt förståeligt eftersom det är många som redan delar böckerna på två eller tre personer, och de flesta har seminarie ungefär samtidigt.
Min axel har varit ovanligt dum idag, vet inte riktigt varför. Jag har inte gjort något annorlunda så det är ett litet mysterium.
Ännu en blogg om ingenting. Hur lyckas jag, egentligen?
Dagens Låt: Plain White T's - Lazy Day Afternoon
Prioritering?
Jag hade egentligen tänkt köpa en ny skolväska den här månaden, men nu får det nog vänta till nästa månad. Jag KANSKE har råd med det ändå, vi får se om en och en halv vecka ungefär. För då borde jag få detta:
Det var skola idag igen. Litteraturdiskussion på de tre första kapitlena ur "den röda boken" (Service Quality In Leisure And Tourism). Vi får absolut inte säga "den röda boken" eller "den blå boken" eller liknande, men he gör vi ändå. ;P Det gick i alla fall mycket snabbare än jag trodde det skulle gå, och när vi var klara med det satte jag och Mia oss ner för att börja klura på vad vi ville göra för grupparbete. Vi kom fram till att vi ska arbeta fram en modell för festival-branschen, men vi kom även fram till att vi måste läsa klart litteraturen innan vi kan börja skriva mer allvarligt på det, eftersom vi inte har mycket information om ämnet just nu. Men det ska nog ordna sig.
Jag har varit konstigt PMSig hela dagen. På skolan gick det bra, men så fort jag kom hem så började det bara krypa i kroppen på mig, jag blev trött och minsta lilla irriterade mig, trots att jag inte visste varför det irriterade mig. Jag höll på att få ett utbrott när jag hade värmt min lunch i en och en halv minut, tog ut den ur micron, och känner att den fortfarande var alldeles kall. Någon hade fått för sig att ändra på effekten, så den stod på "tina" istället för "750" som den brukar. I vanliga fall rycker jag bara på axlarna åt det, men nu höll jag på att slita håret från huvudet för att inte skrika rakt ut i ren frustration. Så har det fortsatt med i stort sett allt som jag gjort eller som har hänt under resten av dagen.
Det gick till den punkt att jag gick och la mig lite för att se om det skulle hjälpa. Vad tror ni händer? Efter att jag legat i sängen i nästan tio minuter, precis så jag hunnit bli sådär skönt varm i kroppen, och är sååååå nära att glida in i sömn, kommer mamma in och undrade vad jag gjorde. När jag svarade lite surt att jag försökte ta en powernap sa hon snällt att hon skulle lämna mig ifred tills maten var klar. Helt okej tyckte jag.
Tio minuter efter det, precis när jag höll på att somna igen, ringer Alma och frågar vad jag gjorde. Än en gång sa jag att jag höll på att ta en powernap. Jaha, okej, säger hon, och frågar sedan om jag skulle kunna ta juniorernas träning ikväll, eftersom Verran fått feber, och hennes kusin fyllde år och hon var tvungen att fara på kalaset. Nej, säger jag, det skulle jag inte orka. Jag haft ont i axeln i stort sett hela dagen, och jag var trött som ett as, så jag skulle bara vara grinig på träningen. Jag föreslog då att hon skulle ringa Heléne eller Erika, som varit juniortränare innan. Okej säger hon, och lägger på efter att vi sagt hejdå.
Tio minuter efter DET får jag ett sms av min chef på Cherry, Angelica, som undrar om någon av oss kan jobba på Valdino på fredag. Jag väcktes förståss ur min slummer än en gång, men jag iddes inte svara på smset.
En kvart efter det, när jag faktsikt lyckats somna helt, väcks jag igen av att mamma kommer in på rummet och frågar om hon ska uppdatera sin dator, eftersom det kommer upp en bubbla som säger att det finns nya uppdateringar till datorn hela tiden när hon sitter vid den. Visst tycker jag, gör det. Bara fem minuter efter det får jag ett förbannat reklamsms från Telia.
När jag sedan hunnit somna om igen hinner jag sova i kanske tio minuter innan jag åter igen väcks av mamma, som berättar att maten var klar, och att det bara var att komma och äta. Jag tror fan i mig att jag nästan bara är tröttare nu än jag var innan jag gick och la mig. Huvva.
Förresten så ska jag jobba på Valdino på fredag. Kom och spela med mig? ;)
Iiiiihhihihihih, så länge som jag väntat!!! Finally finns Burning Up att köpa!
Ja, kalla mig nörd, omogen, eller vad ni vill, men när ett av mina favoritband släpper en bok så tänker jag köpa den. No matter what. Ooooh, vill ha den nu! Haha, jag kan knappt vänta. Den där andra boken hittade jag på sökningen också, och den ska tydligen också vara rätt bra, även om det inte är killarna själva som står bakom den.
Ja, kalla mig nörd, omogen, eller vad ni vill, men när ett av mina favoritband släpper en bok så tänker jag köpa den. No matter what. Ooooh, vill ha den nu! Haha, jag kan knappt vänta. Den där andra boken hittade jag på sökningen också, och den ska tydligen också vara rätt bra, även om det inte är killarna själva som står bakom den.
Det var skola idag igen. Litteraturdiskussion på de tre första kapitlena ur "den röda boken" (Service Quality In Leisure And Tourism). Vi får absolut inte säga "den röda boken" eller "den blå boken" eller liknande, men he gör vi ändå. ;P Det gick i alla fall mycket snabbare än jag trodde det skulle gå, och när vi var klara med det satte jag och Mia oss ner för att börja klura på vad vi ville göra för grupparbete. Vi kom fram till att vi ska arbeta fram en modell för festival-branschen, men vi kom även fram till att vi måste läsa klart litteraturen innan vi kan börja skriva mer allvarligt på det, eftersom vi inte har mycket information om ämnet just nu. Men det ska nog ordna sig.
Jag har varit konstigt PMSig hela dagen. På skolan gick det bra, men så fort jag kom hem så började det bara krypa i kroppen på mig, jag blev trött och minsta lilla irriterade mig, trots att jag inte visste varför det irriterade mig. Jag höll på att få ett utbrott när jag hade värmt min lunch i en och en halv minut, tog ut den ur micron, och känner att den fortfarande var alldeles kall. Någon hade fått för sig att ändra på effekten, så den stod på "tina" istället för "750" som den brukar. I vanliga fall rycker jag bara på axlarna åt det, men nu höll jag på att slita håret från huvudet för att inte skrika rakt ut i ren frustration. Så har det fortsatt med i stort sett allt som jag gjort eller som har hänt under resten av dagen.
Det gick till den punkt att jag gick och la mig lite för att se om det skulle hjälpa. Vad tror ni händer? Efter att jag legat i sängen i nästan tio minuter, precis så jag hunnit bli sådär skönt varm i kroppen, och är sååååå nära att glida in i sömn, kommer mamma in och undrade vad jag gjorde. När jag svarade lite surt att jag försökte ta en powernap sa hon snällt att hon skulle lämna mig ifred tills maten var klar. Helt okej tyckte jag.
Tio minuter efter det, precis när jag höll på att somna igen, ringer Alma och frågar vad jag gjorde. Än en gång sa jag att jag höll på att ta en powernap. Jaha, okej, säger hon, och frågar sedan om jag skulle kunna ta juniorernas träning ikväll, eftersom Verran fått feber, och hennes kusin fyllde år och hon var tvungen att fara på kalaset. Nej, säger jag, det skulle jag inte orka. Jag haft ont i axeln i stort sett hela dagen, och jag var trött som ett as, så jag skulle bara vara grinig på träningen. Jag föreslog då att hon skulle ringa Heléne eller Erika, som varit juniortränare innan. Okej säger hon, och lägger på efter att vi sagt hejdå.
Tio minuter efter DET får jag ett sms av min chef på Cherry, Angelica, som undrar om någon av oss kan jobba på Valdino på fredag. Jag väcktes förståss ur min slummer än en gång, men jag iddes inte svara på smset.
En kvart efter det, när jag faktsikt lyckats somna helt, väcks jag igen av att mamma kommer in på rummet och frågar om hon ska uppdatera sin dator, eftersom det kommer upp en bubbla som säger att det finns nya uppdateringar till datorn hela tiden när hon sitter vid den. Visst tycker jag, gör det. Bara fem minuter efter det får jag ett förbannat reklamsms från Telia.
När jag sedan hunnit somna om igen hinner jag sova i kanske tio minuter innan jag åter igen väcks av mamma, som berättar att maten var klar, och att det bara var att komma och äta. Jag tror fan i mig att jag nästan bara är tröttare nu än jag var innan jag gick och la mig. Huvva.
Förresten så ska jag jobba på Valdino på fredag. Kom och spela med mig? ;)
21
21 handlar om en otroligt smart kille vid namn Ben Campbell. Han går på M.I.T. i Boston, men drömmer om att byta till Harvard Medicine. Det enda som stoppar honom är de dryga 300000 dollar han behöver för att betala skolgången (det täcker skolavgiften och boende). Efter en lektion i avancerad matematik, där Ben verkligen briljerar, blir han erbjuden en plats i ett team av begåvade studenter från M.I.T. som räknar kort, av hans professor, Micky Rosa. Först vill Ben inte vara med i teamet, men efter att han inser att han skulle kunna tjäna ihop pengarna han behöver för att kunna gå på Harvard genom att räkna kort går han med på att bli en del av teamet. Han hävdar dock att han bara är med tills han tjänat ihop de 300000 han behöver för Harvard, sedan slutar han.
Teamet, som består av Ben, Choi, Jill, Kianna och Fisher, åker till Las Vegas varje helg för att räkna kort på olika casinon. Ben börjar rätt smått, men ju längre han spelar, desto bättre går det för honom. Efter ett tag har han fått ihop pengarna till Harvard, plus lite till, men tänker inte sluta, han tycker det är för roligt. Fisher, killen som bar "big roller" innan Ben kom in i laget blir så pass avundsjuk att han förstör ett helt spel för Ben. Detta resulterar i att Fisher blir tvingad från laget.
Eftersom Ben tycker det är så roligt, så struntar han i sina gamla vänner, och det projekt för tävlingen 2.0.9. som de håller på att bygga tillsammans. Till slut får hans vänner nog, och säger att de klarar sig utan honom. Helgen efter det kan Ben inte koncentrera sig, och det slutar med att han förlorar 200000 dollar i spelpengar. Micky Rosa, läraren som leder gruppen med korträknare, blir förståss asförbannad, och stormar ut ur rummet, och hävdar att Ben ska betala tillbaka allt det som han förlorat. Ben och hans tre kvarvarande lagkamrater beslutar sig för att försöka vinna tillbaka det de har förlorat. De trodde att Micky hade åkt tillbaka till Boston, men det visar sig att han stannat kvar på casinot, och ringer in ett anonymt tips till vakterna på casinot de spelar på just då, och det slutar med att Ben blir fasttagen för räkning. Han kommer dock undan med ett hot och en varning.
När Ben kommer tillbaka till Boston visar det sig att Micky Rosa har tagit sig in i hans korridorsrum och tagit alla pengar som Ben vunnit under tripperna till Vegas. Prof. Rosa har även gett Ben ett IG, som gör att han inte längre kan byta till Harvard Med, även om han haft pengarna. Ben beslutar sig då för att hämnas.
Ben Campbell spelas av Jim Sturgess, en skådespelare som jag inte sett tidigare. Prof. Micky Rosa spelas av Kevin Spacey och Jill, Bens förälskelse i filmen, spelas av Kate Bosworth (Remember the Titans). En av vakterna på casinot (han är egentligen anställd av många casinon i början, men det har kommit ut ett datorprogram som känner igen ansikten på de som spelar och jämför de med kända korträknare, som ersätter hans jobb), vid namn Cole Williams, spelas av Laurence Fishburne (Morpheus i Matrix-trilogin).
Filmen är riktigt bra. På imdb.com stog det att filmen är baserad på en sann berättelse, så det gör den ännu bättre i mina ögon, för det är en väldigt facinerande historia! Otroligt sevärd om man på något sätt är intresserad av casinon eller Black Jack. Den har även sköna skådespelare, och visar livet på ett amerikanskt universitet rätt så bra. Nördarna, genierna och bratsen, samlade på ett och samma ställe. Den får fyra stjärnor av mig. Se den om ni får chansen! :D
Teamet, som består av Ben, Choi, Jill, Kianna och Fisher, åker till Las Vegas varje helg för att räkna kort på olika casinon. Ben börjar rätt smått, men ju längre han spelar, desto bättre går det för honom. Efter ett tag har han fått ihop pengarna till Harvard, plus lite till, men tänker inte sluta, han tycker det är för roligt. Fisher, killen som bar "big roller" innan Ben kom in i laget blir så pass avundsjuk att han förstör ett helt spel för Ben. Detta resulterar i att Fisher blir tvingad från laget.
Eftersom Ben tycker det är så roligt, så struntar han i sina gamla vänner, och det projekt för tävlingen 2.0.9. som de håller på att bygga tillsammans. Till slut får hans vänner nog, och säger att de klarar sig utan honom. Helgen efter det kan Ben inte koncentrera sig, och det slutar med att han förlorar 200000 dollar i spelpengar. Micky Rosa, läraren som leder gruppen med korträknare, blir förståss asförbannad, och stormar ut ur rummet, och hävdar att Ben ska betala tillbaka allt det som han förlorat. Ben och hans tre kvarvarande lagkamrater beslutar sig för att försöka vinna tillbaka det de har förlorat. De trodde att Micky hade åkt tillbaka till Boston, men det visar sig att han stannat kvar på casinot, och ringer in ett anonymt tips till vakterna på casinot de spelar på just då, och det slutar med att Ben blir fasttagen för räkning. Han kommer dock undan med ett hot och en varning.
När Ben kommer tillbaka till Boston visar det sig att Micky Rosa har tagit sig in i hans korridorsrum och tagit alla pengar som Ben vunnit under tripperna till Vegas. Prof. Rosa har även gett Ben ett IG, som gör att han inte längre kan byta till Harvard Med, även om han haft pengarna. Ben beslutar sig då för att hämnas.
Ben Campbell spelas av Jim Sturgess, en skådespelare som jag inte sett tidigare. Prof. Micky Rosa spelas av Kevin Spacey och Jill, Bens förälskelse i filmen, spelas av Kate Bosworth (Remember the Titans). En av vakterna på casinot (han är egentligen anställd av många casinon i början, men det har kommit ut ett datorprogram som känner igen ansikten på de som spelar och jämför de med kända korträknare, som ersätter hans jobb), vid namn Cole Williams, spelas av Laurence Fishburne (Morpheus i Matrix-trilogin).
Filmen är riktigt bra. På imdb.com stog det att filmen är baserad på en sann berättelse, så det gör den ännu bättre i mina ögon, för det är en väldigt facinerande historia! Otroligt sevärd om man på något sätt är intresserad av casinon eller Black Jack. Den har även sköna skådespelare, och visar livet på ett amerikanskt universitet rätt så bra. Nördarna, genierna och bratsen, samlade på ett och samma ställe. Den får fyra stjärnor av mig. Se den om ni får chansen! :D
Ny dag
Nya händelser.
Föreläsning i morse. Det var väl som de flesta av Hansis föreläsningar brukar, lite nyttig information, och en jävla massa pilar som pekar över allt. Ungefär halva klassen fnittrar när det bara poppar upp fler och fler pilar som pekar från en ruta/bubbla till en annan. Det är ett inside skämt mellan alla som haft Hansi, det där med alla hans pilar, som tyvärr inte överdrivs alls. Bara för att kommer ni få några smakprov på Hansis pilar:
Det roliga är att detta ändå inte är några av de mer komplexa pil-ritningarna som vi sett.
Det är i alla fall träning ikväll, trots att jag inte kan vara med. Någon nytta kan jag ju dock göra ändå, det är alltid bra att ha en åskådare, så att Verran och Petra också får träna och inte bara behöver titta på. De ska ju trots allt också vara med och tävla.
Just nu sitter jag och väntar på att mamma ska komma tillbaka från sjukhuset. Hon har haft problem med högerhanden, höger axel och tårna, de är alldeles svullna och värker, och den tidigaste läkartiden hon kunde få var idag kl fyra, så hon är där just nu. Hoppas bara det är något som de kan behandla, så att hon slipper värken, för hon kan knappt göra något just nu. :/
Nu ska jag ta mig i kragen och läsa materialet som vi ska diskutera på litteraturdiskussionen imorgon. Jag har läst några sidor, men jag måste ju liksom läsa allt. :P
Föreläsning i morse. Det var väl som de flesta av Hansis föreläsningar brukar, lite nyttig information, och en jävla massa pilar som pekar över allt. Ungefär halva klassen fnittrar när det bara poppar upp fler och fler pilar som pekar från en ruta/bubbla till en annan. Det är ett inside skämt mellan alla som haft Hansi, det där med alla hans pilar, som tyvärr inte överdrivs alls. Bara för att kommer ni få några smakprov på Hansis pilar:
Det roliga är att detta ändå inte är några av de mer komplexa pil-ritningarna som vi sett.
Det är i alla fall träning ikväll, trots att jag inte kan vara med. Någon nytta kan jag ju dock göra ändå, det är alltid bra att ha en åskådare, så att Verran och Petra också får träna och inte bara behöver titta på. De ska ju trots allt också vara med och tävla.
Just nu sitter jag och väntar på att mamma ska komma tillbaka från sjukhuset. Hon har haft problem med högerhanden, höger axel och tårna, de är alldeles svullna och värker, och den tidigaste läkartiden hon kunde få var idag kl fyra, så hon är där just nu. Hoppas bara det är något som de kan behandla, så att hon slipper värken, för hon kan knappt göra något just nu. :/
Nu ska jag ta mig i kragen och läsa materialet som vi ska diskutera på litteraturdiskussionen imorgon. Jag har läst några sidor, men jag måste ju liksom läsa allt. :P
De senaste dagarna.
Nu har jag inte bloggat på tre dagar, så jag antar att det är dags att göra nåt åt den saken. :P
Det har iofs inte hänt särskilt mycket sedan i torsdags. Min axel gör fortfarande ont lite då och då, när jag glömmer att ta en värktablett (eller struntar i det, snarare).
Det var 88årskalas i fredags. Inteför att jag känner någon som fyller 88, men tre av klasskompisarna, plus Carro som läste en kurs med oss under första läsperioden fyllde år i veckan, så det var gemensamt partaj för alla fyra. :) Det var mycket trevligt, även om jag inte kunde vara med ända från middagen.
Igår var jag och mamma och hämtade pappa på flygplatsen. Han hade varit ungefär en och en halv vecka på Canarie Öarna, på konferansresa med Kabe. Som vanligt när någon av mina föräldrar varit utomlands hade han lite presenter med sig hem till familjen. Mamma fick parfym (J.Lo.s "Glow" som hon alltid använder) och jag fick en påse M&Ms choco (alltså utan nötter inuti). Jag tänker inte skriva vad Crille fick, eftersom han kommer läsa det, och därför veta vad han får innan han kommer hem från huvudstaden på onsdag. ;P
Jag jobbade på Kalles igår. Rent tekniskt sätt gick det väl bra, trots min onda axel. Jag fick helt enkelt göra så att jag delade i stort sett alla vinster med höger hand istället för halva med höger och halva med vänster, som jag vanligtvis brukar göra. Men rent vinstmässigt var det uruselt. Jag hade 14% vinst på 6455kr. Det var INTE kul. Jag tror inte jag drog black jack mer än två gånger under hela kvällen.
Däremot var det en kille där som var helt sinnesjukt tursam. Det började med att han fick två sjuor. "14, split" sa jag då. Han sa då att han ville ha en sju till, sen var han nöjd. Jag sa ju att jag inte kunde garantera något. Han ville i alla fall ha ett kort till, så det fick han. Tror ni inte att det var en sjua?! På hans nästa hand hade han 13. Då hävdade han att han ville ha en åtta. Än en gång kunde jag ju inte lova nåt, men han tog ett kort till, och vad var det? En åtta! Det var helt sjukt. Säkert fyra-fem givar gjorde han så, och drog sig ALDRIG tjock, trots att han hela tiden hade typ 12-17. Till slut drog han sig dock tjock några gånger, men han förlorade inte ens hälften av det han vunnit. Han växlade började spela för 120 om jag inte kommer ihåg fel, och han gick från bordet med 400 har jag det för.
Idag har jag inte gjort något särskilt, egentligen. Jag har sett Horton Hears A Who, och sen har jag ätit på Sunes med Alma. Efter det var det först juniorträning, och sedan seniorträning, som jag självklart inte kunde vara med på, på grund av min axel.
Jag vill även skicka ett grattis till Skea och de andra i 415! De tävlade i Berlin igår, och gjorde väldigt bra ifrån sig. De vann tvåbas-kategorin, kom tvåa i grupprutin och kom sexa i groupstunt (av 19 tävlande lag). :D Superbra jobbat! :D
Detta inlägg var väl inte intressantast i världen. Ska se om jag kan hitta något mer intressant att blogg om senare. :P
Det har iofs inte hänt särskilt mycket sedan i torsdags. Min axel gör fortfarande ont lite då och då, när jag glömmer att ta en värktablett (eller struntar i det, snarare).
Det var 88årskalas i fredags. Inteför att jag känner någon som fyller 88, men tre av klasskompisarna, plus Carro som läste en kurs med oss under första läsperioden fyllde år i veckan, så det var gemensamt partaj för alla fyra. :) Det var mycket trevligt, även om jag inte kunde vara med ända från middagen.
Igår var jag och mamma och hämtade pappa på flygplatsen. Han hade varit ungefär en och en halv vecka på Canarie Öarna, på konferansresa med Kabe. Som vanligt när någon av mina föräldrar varit utomlands hade han lite presenter med sig hem till familjen. Mamma fick parfym (J.Lo.s "Glow" som hon alltid använder) och jag fick en påse M&Ms choco (alltså utan nötter inuti). Jag tänker inte skriva vad Crille fick, eftersom han kommer läsa det, och därför veta vad han får innan han kommer hem från huvudstaden på onsdag. ;P
Jag jobbade på Kalles igår. Rent tekniskt sätt gick det väl bra, trots min onda axel. Jag fick helt enkelt göra så att jag delade i stort sett alla vinster med höger hand istället för halva med höger och halva med vänster, som jag vanligtvis brukar göra. Men rent vinstmässigt var det uruselt. Jag hade 14% vinst på 6455kr. Det var INTE kul. Jag tror inte jag drog black jack mer än två gånger under hela kvällen.
Däremot var det en kille där som var helt sinnesjukt tursam. Det började med att han fick två sjuor. "14, split" sa jag då. Han sa då att han ville ha en sju till, sen var han nöjd. Jag sa ju att jag inte kunde garantera något. Han ville i alla fall ha ett kort till, så det fick han. Tror ni inte att det var en sjua?! På hans nästa hand hade han 13. Då hävdade han att han ville ha en åtta. Än en gång kunde jag ju inte lova nåt, men han tog ett kort till, och vad var det? En åtta! Det var helt sjukt. Säkert fyra-fem givar gjorde han så, och drog sig ALDRIG tjock, trots att han hela tiden hade typ 12-17. Till slut drog han sig dock tjock några gånger, men han förlorade inte ens hälften av det han vunnit. Han växlade började spela för 120 om jag inte kommer ihåg fel, och han gick från bordet med 400 har jag det för.
Idag har jag inte gjort något särskilt, egentligen. Jag har sett Horton Hears A Who, och sen har jag ätit på Sunes med Alma. Efter det var det först juniorträning, och sedan seniorträning, som jag självklart inte kunde vara med på, på grund av min axel.
Jag vill även skicka ett grattis till Skea och de andra i 415! De tävlade i Berlin igår, och gjorde väldigt bra ifrån sig. De vann tvåbas-kategorin, kom tvåa i grupprutin och kom sexa i groupstunt (av 19 tävlande lag). :D Superbra jobbat! :D
Detta inlägg var väl inte intressantast i världen. Ska se om jag kan hitta något mer intressant att blogg om senare. :P
Tripp till akuten.
Dagen började bra.
Skola, kursstart, kursen verkar bli ordentligt intressant.
Hem, har tråkigt, försöka läsa lite av kurslitteraturen, tjöta med Alma på msn och fundera på vad vi kan göra för att roa oss.
Alma kommer till mig, vi kollar på JBs livechatt, har allmänt roligt. Vi far till Sunes så att Alma får äta middag, sedan vidare till träningen.
Träningen gick bra fram till någon gång kring åtta. Då barkar allt.
Jag hjulade en gång. Det gick väl som det brukar. Hjular en gång till, det tar i sträckningen, så jag bailar i landningen. Tänker att jag ska hjula en gång till, sedan ger jag mig. Jag börjar hjula, höger hand i marken först, det går bra, vänster hand....
FRAS!
Tänk er att ni hör ljudet som ett tyg som slits i två bitar eka genom hela din kropp, och din axel börjar skrika i smärta så får ni ungefär fram vad jag kände då.
Axeln ur led. Hardcore som jag är puttar jag tillbaka den själv, ville inte att de andra skulle ringa ambulansen.
Sara skjutsade hem mig, även om jag nog kunnat köra själv, det är ju trots allt automatväxel på Saaben. Vi plockar upp mamma hemma, släpper sedan av Sara tillbaka på träningen och kör sedan till akuten.
Där kan de inte göra mer än att kolla så att armen ligger rätt, och röntga för att se så att jag inte fått några frakutrer i axeln.
Nu är jag hemma, och ska strax ta en pronaxen mot ontet i axeln. Men jag vill vänta tills det är värt det, just nu tar det bara ont när jag rör den snabbt, men smärtan kommer komma tillbaka ordentligt mycket om någon timme, så jag tänker vänta tills dess.
Varför händer alltid sånna här saker mig? Förbannade jävla helvetes vänsteraxel som alltid ska ställa till besvär. Nu får jag inte träna på ett par veckor, och sen när jag väl får börja träna försiktigt igen får jag inte göra gymnastik/ackro mer. God fucking damnit.
Skola, kursstart, kursen verkar bli ordentligt intressant.
Hem, har tråkigt, försöka läsa lite av kurslitteraturen, tjöta med Alma på msn och fundera på vad vi kan göra för att roa oss.
Alma kommer till mig, vi kollar på JBs livechatt, har allmänt roligt. Vi far till Sunes så att Alma får äta middag, sedan vidare till träningen.
Träningen gick bra fram till någon gång kring åtta. Då barkar allt.
Jag hjulade en gång. Det gick väl som det brukar. Hjular en gång till, det tar i sträckningen, så jag bailar i landningen. Tänker att jag ska hjula en gång till, sedan ger jag mig. Jag börjar hjula, höger hand i marken först, det går bra, vänster hand....
FRAS!
Tänk er att ni hör ljudet som ett tyg som slits i två bitar eka genom hela din kropp, och din axel börjar skrika i smärta så får ni ungefär fram vad jag kände då.
Axeln ur led. Hardcore som jag är puttar jag tillbaka den själv, ville inte att de andra skulle ringa ambulansen.
Sara skjutsade hem mig, även om jag nog kunnat köra själv, det är ju trots allt automatväxel på Saaben. Vi plockar upp mamma hemma, släpper sedan av Sara tillbaka på träningen och kör sedan till akuten.
Där kan de inte göra mer än att kolla så att armen ligger rätt, och röntga för att se så att jag inte fått några frakutrer i axeln.
Nu är jag hemma, och ska strax ta en pronaxen mot ontet i axeln. Men jag vill vänta tills det är värt det, just nu tar det bara ont när jag rör den snabbt, men smärtan kommer komma tillbaka ordentligt mycket om någon timme, så jag tänker vänta tills dess.
Varför händer alltid sånna här saker mig? Förbannade jävla helvetes vänsteraxel som alltid ska ställa till besvär. Nu får jag inte träna på ett par veckor, och sen när jag väl får börja träna försiktigt igen får jag inte göra gymnastik/ackro mer. God fucking damnit.
Begin Transmission vinnare #3
Det har kommit en ny vinnare i AFIs Begin Transmission-tävling. Mark har vunnit (de flesta som någon gång varit aktiva på AFIs forum vet vem Mark är, han är ett av de absolut största fansen out there), och det är väl inte så konstigt det heller, med tanke på den otroligt bra videon han gjorde. Eller, ja, det otroligt bra innehållet i videon. Redan när jag såg den första gången tänkte jag att om inte Mark vinner, så är det otroligt, otroligt konstigt.
Plus att Mark är lite halv-kompis med killarna i bandet, efter att han har följt ett flertal av deras turnéer, och så jobbar Mark på buzznet.com, och det innebär att han rätt ofta får göra intervjuer och liknande med musiker som han gillar. Det är många som blev arga när de såg att Mark vunnit, eftersom de ansåg att det var klart att han skulle vinna bara eftersom killarna i bandet känner honom vid namn, och inte bara som ett annat fan.
Däremot så är det precis vad Mark är, ett dedikerat, men sansat, fan. Om ett band fick välja, så skulle de nog hellre ta ett tusen fans som Mark, än en miljon skrikande, hysteriska tonårsflickor, oavsett hur mycket pengar de tjänar på tonårsflickorna, bara för att Mark vet hur man ska bete sig. Han inser att några av hans största idoler och inspiration är människor, precis som han, och därför behandlar han dom som han behandlar alla andra, men respekt.
Så här såg det ut när killarna i AFI hälsade på Mark på jobbet för att berätta att han vunnit (de spelar in skivan inte så långt ifrån Marks kontor, därför kunde de åka dit personligen och berätta det för honom):
Plus att Mark är lite halv-kompis med killarna i bandet, efter att han har följt ett flertal av deras turnéer, och så jobbar Mark på buzznet.com, och det innebär att han rätt ofta får göra intervjuer och liknande med musiker som han gillar. Det är många som blev arga när de såg att Mark vunnit, eftersom de ansåg att det var klart att han skulle vinna bara eftersom killarna i bandet känner honom vid namn, och inte bara som ett annat fan.
Däremot så är det precis vad Mark är, ett dedikerat, men sansat, fan. Om ett band fick välja, så skulle de nog hellre ta ett tusen fans som Mark, än en miljon skrikande, hysteriska tonårsflickor, oavsett hur mycket pengar de tjänar på tonårsflickorna, bara för att Mark vet hur man ska bete sig. Han inser att några av hans största idoler och inspiration är människor, precis som han, och därför behandlar han dom som han behandlar alla andra, men respekt.
Så här såg det ut när killarna i AFI hälsade på Mark på jobbet för att berätta att han vunnit (de spelar in skivan inte så långt ifrån Marks kontor, därför kunde de åka dit personligen och berätta det för honom):
Här har ni Marks vinnande video:
Vad tycker ni, vad Mark en värdig vinnare?
Downsides
Jahapp, nu har man beställt böcker för ungefär 1300, som jag kommer ha användning av i typ två månader, innan jag kommer lägga dem på en hylla för att förmodligen aldrig mer bläddra i dem. :/
Det är väl egentligen det som är den största nackdelen med att plugga på universitet. Visst, vi lär oss en hel del, men böckerna hade kunnat vara mycket billigare. Två av böckerna som vi ska änvända oss av i kursen Service och Värdskap är ungefär lika stor som Wahlströms ungdomsböcker med gröna eller röda ryggar. De små böckerna betalar man kanske 40-60 kr för. De små böckerna, för oss, kostar runt 200. Det är verkligen inte rättvist på nåt sätt.
Jag kan ju lätt säga att det är tur att vi får 1,5 gånger bidraget nu, eftersom jag annars skulle ha ungefär 1000 kr kvar att leva på. Nu kommer jag ha 2000 att leva på efter jag betalat mina böcker, och det kommer bli tight nog ändå. Jag känner mig väldigt tacksam för att jag har ett extrajobb nu, vet inte hur jag riktigt klarade mig innan... Det gjorde jag väl inte iofs, jag levde rätt mycket på de få timmar som jag jobbade på firman varje månad, så det behövs ju verkligen något för att dryga ut kassan med om man bara har studiebidrag.
Dagens låt: Jonas Brothers - Infatuation
Det är väl egentligen det som är den största nackdelen med att plugga på universitet. Visst, vi lär oss en hel del, men böckerna hade kunnat vara mycket billigare. Två av böckerna som vi ska änvända oss av i kursen Service och Värdskap är ungefär lika stor som Wahlströms ungdomsböcker med gröna eller röda ryggar. De små böckerna betalar man kanske 40-60 kr för. De små böckerna, för oss, kostar runt 200. Det är verkligen inte rättvist på nåt sätt.
Jag kan ju lätt säga att det är tur att vi får 1,5 gånger bidraget nu, eftersom jag annars skulle ha ungefär 1000 kr kvar att leva på. Nu kommer jag ha 2000 att leva på efter jag betalat mina böcker, och det kommer bli tight nog ändå. Jag känner mig väldigt tacksam för att jag har ett extrajobb nu, vet inte hur jag riktigt klarade mig innan... Det gjorde jag väl inte iofs, jag levde rätt mycket på de få timmar som jag jobbade på firman varje månad, så det behövs ju verkligen något för att dryga ut kassan med om man bara har studiebidrag.
Dagens låt: Jonas Brothers - Infatuation
Dagen efter
Om jag någon gång idag hävdat att jag varit pigg, så är jag ledsen, eftersom jag då ljög er rätt i ansiktet. Jag tror aldrig jag varit så här slut, och ändå har jag fått relativt mycket sömn ändå. Kan väl ha mycket att göra med Cherry Challenge, som gjorde att jag hade nerverna utanpå huden i typ en och en halv timme, men även med att jag jobbade både fredag och lördagkväll, och fick inte alls lika mycket sömn som jag skulle ha velat ha, även om det jag fick dög för stunden.
Det gick i alla fall bra att åka bussen hem. Jag blev en halvtimme sen till kursstarten som bara belv en timme ungefär. Men hellre det än behöva ta uppgiften som man skulle göra om man inte kom på lektionen.
Huvva, nu är jag ordentligt trött, ska nog sova snart.
Jag kom att tänka på en sak. Det var ju många som kommenterade på att jag hade datorn med mig på festen, en del var ovänliga och i stort sett idiotförklarade mig, medan andra tyckte att jag var helskön som var dedikerad till det jag ville. "Är man dedikerad så är man" ansåg en kille, som berättade att han själv följt efter Sonata Artica på deras senaste finlandsturné, så han förstod allt det som innebär med att vara ett dedikerat fan. Det var fö han jag berättade om i förra inlägget som lyssnar på Beat Crusaders och Lynch.
Det kändes i alla fall bra att det var fler som förstod (om än de kanske tyckte att jag var lite konstig) än det var som tyckte att jag var dum i huvudet. :)
Det gick i alla fall bra att åka bussen hem. Jag blev en halvtimme sen till kursstarten som bara belv en timme ungefär. Men hellre det än behöva ta uppgiften som man skulle göra om man inte kom på lektionen.
Huvva, nu är jag ordentligt trött, ska nog sova snart.
Jag kom att tänka på en sak. Det var ju många som kommenterade på att jag hade datorn med mig på festen, en del var ovänliga och i stort sett idiotförklarade mig, medan andra tyckte att jag var helskön som var dedikerad till det jag ville. "Är man dedikerad så är man" ansåg en kille, som berättade att han själv följt efter Sonata Artica på deras senaste finlandsturné, så han förstod allt det som innebär med att vara ett dedikerat fan. Det var fö han jag berättade om i förra inlägget som lyssnar på Beat Crusaders och Lynch.
Det kändes i alla fall bra att det var fler som förstod (om än de kanske tyckte att jag var lite konstig) än det var som tyckte att jag var dum i huvudet. :)
Dragonen
Nu är vi framme i Umeå med gänget från Cherry Piteå. Vi ska i stort sett bara göra oss klara, och sen ska vi dra på Max och käka. Jag uppdaterar väl lite senare. ;)
Jag tror inte jag kommer kunna skriva ner allt som hänt idag.
Vi i lag Piteå tävlade i Cherry Challenge, och kom tvåa. Det skillde TRE sekunder mellan oss och ettan. Hade räknefelet som de gjorde inte förbisetts hade vi vunnit. Lite surt, men vi tar igen det nästa år. Då kommer vi tillbaka stronger and better than ever.
Sedan var det tillbaka till rummen för att förfesta inför middagen. Efter det var det middag på invito (som ansåg att Cherry är världens skönaste företag) och nattklubb på samma ställe därefter. Det var mäkta trevligt.
Kl elva var det dags för Jonas Brothers live-video-chatt. Det var dock så högt tryck på chatten att de blev en halvtimme försenade på grund av tekniska problem. Så jag satt där, på personalfesten, med lappyn i knät och väntade tålmodigt. Chatten var helt underbar, så det var helt värt det. Vi fick mycket musik, påhälsning av Honour Society, resten av bandet, Frankie, Papa J, Mama J och Big Rob. :D Sjukt kul. Hade dock varit lite roligare om jag hade kunnat logga in på sidan för att kunna ställa frågor, men av någon anledning funkade det inte alls.
Sedan var det tillbaka till festen. Sjukt kul, massor med trevliga människor, speciellt luleå-borna var trevliga. En kille, Markus tror jag han hette, lyssnade på Beat Crusaders (underbar japansk grupp) och Stephen Lynch. Helskön.
Nu ska jag sluta blogga och fortsätta vara social. Efterfesten gäller fortfarande. ;) Ska med bussen om en timme och 45 min.
Jag tror inte jag kommer kunna skriva ner allt som hänt idag.
Vi i lag Piteå tävlade i Cherry Challenge, och kom tvåa. Det skillde TRE sekunder mellan oss och ettan. Hade räknefelet som de gjorde inte förbisetts hade vi vunnit. Lite surt, men vi tar igen det nästa år. Då kommer vi tillbaka stronger and better than ever.
Sedan var det tillbaka till rummen för att förfesta inför middagen. Efter det var det middag på invito (som ansåg att Cherry är världens skönaste företag) och nattklubb på samma ställe därefter. Det var mäkta trevligt.
Kl elva var det dags för Jonas Brothers live-video-chatt. Det var dock så högt tryck på chatten att de blev en halvtimme försenade på grund av tekniska problem. Så jag satt där, på personalfesten, med lappyn i knät och väntade tålmodigt. Chatten var helt underbar, så det var helt värt det. Vi fick mycket musik, påhälsning av Honour Society, resten av bandet, Frankie, Papa J, Mama J och Big Rob. :D Sjukt kul. Hade dock varit lite roligare om jag hade kunnat logga in på sidan för att kunna ställa frågor, men av någon anledning funkade det inte alls.
Sedan var det tillbaka till festen. Sjukt kul, massor med trevliga människor, speciellt luleå-borna var trevliga. En kille, Markus tror jag han hette, lyssnade på Beat Crusaders (underbar japansk grupp) och Stephen Lynch. Helskön.
Nu ska jag sluta blogga och fortsätta vara social. Efterfesten gäller fortfarande. ;) Ska med bussen om en timme och 45 min.
Man skulle nästan kunna tro det är L.A.
Idag har jag lekt kändisspotting på Pentryt när jag inte haft spel (och när jag haft spel också, men då spelarna på bordet). Det var en tjej, som kom in ungefär när det öppnade, som var svinigt lik Ellen Page (ni vet, hon som har huvudrollen i Juno). Sedan var det en äldre kille (typ 22-23) som var lik Robbie Coltrane, vilket i och för sig är lite synd på en så ung kille. Sedan var det en av de som spelade allra, allra längst (tror han stog typ en timme) som var så lik Robert Pattinson (han som spelar Edward i Twilight, och Cedric Diggory i Harry Potter) att jag gjorde double-takes varenda gång jag såg honom. Så ett tag kändes det som om jag satt på värsta elit-klubben i L.A., men sen landade jag rätt snart tillbaka i verkligheten igen.
En annan sak jag måste reflektera över, är hur jag ALDRIG kan få ha ett felfritt pass. Idag gick allt smärtfritt, tills att jag skulle skriva ut kvittot. SJÄLVKLART fastnar kvittot i maskinen, och det river sönder sig självt i och med det. GAH! Så nu fick jag börja med att räkna ihop pengarna, och sedan gå baklänges och snett och vint för att skriva rapporten. Hade det inte varit för det så hade jag varit klar på en kvart, men nu kom jag inte därifrån förrän kvart i tre. :/ Lite surt, eftersom jag bara har betalt för en halvtimme efter stängning för att räkna marker, kassa och skriva rapport. :(
Ytterligare en sak som jag tänkte på idag: tre av fem tjejer som kom in på pentryt under de första två timmarna hade läderjackor som slutade precis under bysten på sig (självklart hade de linnen på sig under jackorna). Det måste vara en ny trend. Eller? Annars är det bara typ femton fjortisar som fått för sig att de ska ha på sig samma sak, exakt samma kväll, för att jävlas med trendsättarna.
Självklart hann jag inte klart min studiesammanfattning till innan jag skulle på jobbet, så jag får vackert ta och sätta mig och skriva klart den nu (har bara hälften kvar), och sedan peta iväg den till läraren, så kanske hon är snäll och har överseende med mig. Jag har trots allt varit på varenda lektion. ;P
En annan sak jag måste reflektera över, är hur jag ALDRIG kan få ha ett felfritt pass. Idag gick allt smärtfritt, tills att jag skulle skriva ut kvittot. SJÄLVKLART fastnar kvittot i maskinen, och det river sönder sig självt i och med det. GAH! Så nu fick jag börja med att räkna ihop pengarna, och sedan gå baklänges och snett och vint för att skriva rapporten. Hade det inte varit för det så hade jag varit klar på en kvart, men nu kom jag inte därifrån förrän kvart i tre. :/ Lite surt, eftersom jag bara har betalt för en halvtimme efter stängning för att räkna marker, kassa och skriva rapport. :(
Ytterligare en sak som jag tänkte på idag: tre av fem tjejer som kom in på pentryt under de första två timmarna hade läderjackor som slutade precis under bysten på sig (självklart hade de linnen på sig under jackorna). Det måste vara en ny trend. Eller? Annars är det bara typ femton fjortisar som fått för sig att de ska ha på sig samma sak, exakt samma kväll, för att jävlas med trendsättarna.
Självklart hann jag inte klart min studiesammanfattning till innan jag skulle på jobbet, så jag får vackert ta och sätta mig och skriva klart den nu (har bara hälften kvar), och sedan peta iväg den till läraren, så kanske hon är snäll och har överseende med mig. Jag har trots allt varit på varenda lektion. ;P
Pepp!
Nu ska jag i alla fall göra ett försök att vara pepp på att hinna klart skolarbetet innan jag ska på jobbet ikväll. Jag har bestämt mig för att no matter what så ska jag börja arbeta på det kl sex, fram till dess får jag göra det jag vill. :P
AFI hade en tävling som de döpte till Begin Transmission för ett tag sedan, man tävlade om att få komma och vara med på deras nya album. Nu har den första vinnaren utsetts (jag tror det kommer vara några stycken som får komma). De spelade in samtalet när Davey (sångaren) ringde henne för att berätta att hon vunnit. Kan ni tänka er hur hon måste kännt sig? Tänk er att er största idol ringer, personligen, och säger att du, just du, har vunnit en tävling, och kommer få komma, utan att betala ett öre, och spela in material som kommer vara med på nya skivan. Jag skulle ha dött. Personligen tycker jag att hon tog det väldigt bra.
AFI hade en tävling som de döpte till Begin Transmission för ett tag sedan, man tävlade om att få komma och vara med på deras nya album. Nu har den första vinnaren utsetts (jag tror det kommer vara några stycken som får komma). De spelade in samtalet när Davey (sångaren) ringde henne för att berätta att hon vunnit. Kan ni tänka er hur hon måste kännt sig? Tänk er att er största idol ringer, personligen, och säger att du, just du, har vunnit en tävling, och kommer få komma, utan att betala ett öre, och spela in material som kommer vara med på nya skivan. Jag skulle ha dött. Personligen tycker jag att hon tog det väldigt bra.
Här är Natacias video, som gjorde att hon vann:
Nu ska jag fortsätta peppa mig själv till att skriva klart studiesammanfattningen.
Dagens låt: Styles of Beyond ft. Mike Shinoda - Second To None
Dagens låt: Styles of Beyond ft. Mike Shinoda - Second To None
Inte det heller...
Inte fick jag skrivet så särskilt mycket på min studiesammanfattning idag heller. Nu måste jag verkligen göra klart den imorgon, jag kan inte precis dra särskilt mycket på det, den ska ju vara inne imorgon om jag vill ha poängen reggade för denna läsperiod. :/
Jag stukade/vrickade foten idag på träningen. :( Ontet har gått över för det mesta nu, det är bara när jag glömmer bort att jag ska vara lite försiktig när jag går och går som jag brukar som det tar ont, och när jag sitter med den i konstiga lägen. Sen att den samtidigt känns styvare än vanligt (som om den skulle vara svullen) men svagare än vanligt är precis det jag brukar förknippa med stukade fotleder. Det, om något, lärde jag mig mycket om under de åren jag spelade fotboll. Jag tror inte det gick många veckor i rad utan att jag stukade någon av mina fotleder. >.< Så nu måste jag bara gå försiktigt ett par-tre dagar så att det hinner bli okej igen. Synd bara att jag antagligen inte kommer kunna befinna mig på dansgolvet på söndag så mycket som jag skulle vilja.
Nu ska jag borsta tänderna, dricka ett glas vatten och sedan gå och lägga mig. Min dygnsomvändning har ju börjat bli helt sjuk nu. Fast det är ju ändå rätt praktiskt när jag trots allt har ett nattjobb.
Vi ses på Pentan imorgonkväll dåva? ;D
Dagens låt: Jonas Brothers - Please Be Mine (allra första inspelningen)
Jag stukade/vrickade foten idag på träningen. :( Ontet har gått över för det mesta nu, det är bara när jag glömmer bort att jag ska vara lite försiktig när jag går och går som jag brukar som det tar ont, och när jag sitter med den i konstiga lägen. Sen att den samtidigt känns styvare än vanligt (som om den skulle vara svullen) men svagare än vanligt är precis det jag brukar förknippa med stukade fotleder. Det, om något, lärde jag mig mycket om under de åren jag spelade fotboll. Jag tror inte det gick många veckor i rad utan att jag stukade någon av mina fotleder. >.< Så nu måste jag bara gå försiktigt ett par-tre dagar så att det hinner bli okej igen. Synd bara att jag antagligen inte kommer kunna befinna mig på dansgolvet på söndag så mycket som jag skulle vilja.
Nu ska jag borsta tänderna, dricka ett glas vatten och sedan gå och lägga mig. Min dygnsomvändning har ju börjat bli helt sjuk nu. Fast det är ju ändå rätt praktiskt när jag trots allt har ett nattjobb.
Vi ses på Pentan imorgonkväll dåva? ;D
Dagens låt: Jonas Brothers - Please Be Mine (allra första inspelningen)
Livechatt!
Dagens nyhet: Jonas Brothers kommer kl 23:00 svensk tid (17:00 EST), söndagen den 18 januari, ha en live videochatt på www.justin.tv/jonasbrothers!
Gaaaah! Självklart kommer jag inte vara hemma då, eftersom det är personalfest med Cherry i Umeå, men jag kommer ta med mig dattan och pappas 3g-modem, så förhoppningsvis ska jag ändå kunna vara med/se livechatten. Om inte annat får jag hyra in folk som kan se den och sedan återberätta den för mig (och förhoppningsvis även skaffa mig en shout-out ;D ). Den här gången ska jag inte missa den, vem vet, det kanske kommer gå 1,5 år till innan nästa tillfälle?
Gaaaah! Självklart kommer jag inte vara hemma då, eftersom det är personalfest med Cherry i Umeå, men jag kommer ta med mig dattan och pappas 3g-modem, så förhoppningsvis ska jag ändå kunna vara med/se livechatten. Om inte annat får jag hyra in folk som kan se den och sedan återberätta den för mig (och förhoppningsvis även skaffa mig en shout-out ;D ). Den här gången ska jag inte missa den, vem vet, det kanske kommer gå 1,5 år till innan nästa tillfälle?
Myspace i all sin ära... men fejjan är nog bättre
Jag fick för mig att snabbkolla om det hänt något på min myspace alldeles nyss. Jag kollar den kanske en gång i halvåret, enda anledningen till att jag ens har kvar den är för att man måste vara medlem för att kolla på banden som finns på myspace musik's bloggar (de flesta i alla fall).
Detta är ungefär vad min myspace-inkorg bestod av (jag tog med några av de äldre meddelandena också):
Sorgligt nog försvann de allra mest hysteriska meddelandet. Det var en kille som började med att säga hur vacker jag var och hur han tyckte att jag skulle passa perfekt som muslim eftersom han ansåg att jag hade de perfekta värderingarna osv, osv. Resten av meddelandet gick åt till att berätta i stort sett allt som islam innebär och just varför jag skulle passa bra som muslim och hur bra fru jag skulle bli till honom! Allt det på otroligt knagglig engelska, förståss. Efter de tre första styckena satt jag bara och skrattade när jag läste det. >.<
Det är som om en del människor reverterar tillbaka till förskoleåldern på internet. Att skicka ett myspace-meddelande till någon som bor i ett annat land och fråga (eller än värre, i stort sett kräva), helt ur tomma intet, om man inte kan bli deras flickvän/fru... Det är något som aldrig ens skulle falla mig in.
Fast det kan ju bara vara jag som är konstig också... Eller?
Detta är ungefär vad min myspace-inkorg bestod av (jag tog med några av de äldre meddelandena också):
Sorgligt nog försvann de allra mest hysteriska meddelandet. Det var en kille som började med att säga hur vacker jag var och hur han tyckte att jag skulle passa perfekt som muslim eftersom han ansåg att jag hade de perfekta värderingarna osv, osv. Resten av meddelandet gick åt till att berätta i stort sett allt som islam innebär och just varför jag skulle passa bra som muslim och hur bra fru jag skulle bli till honom! Allt det på otroligt knagglig engelska, förståss. Efter de tre första styckena satt jag bara och skrattade när jag läste det. >.<
Det är som om en del människor reverterar tillbaka till förskoleåldern på internet. Att skicka ett myspace-meddelande till någon som bor i ett annat land och fråga (eller än värre, i stort sett kräva), helt ur tomma intet, om man inte kan bli deras flickvän/fru... Det är något som aldrig ens skulle falla mig in.
Fast det kan ju bara vara jag som är konstig också... Eller?
Halva 2008 i bilder
Jag rensade min kära W760 på bilder nyss (orka med bluetooth, jag gjorde det oldschool och satte i kabeln) så nu får ni 2008 från någonstans i mitten på Juli fram till 2009 alldeles nyss.
Maten:
Människorna:
Kändisarna:
Sakerna:
Övrigt:
Maten:
Människorna:
Kändisarna:
Sakerna:
Övrigt:
Blogg från köket
Eftersom mamma jobbar jour inatt (hon är röntgensjuksköterska) så blev det jag som fick ha hand om matlagningen idag. Det blir pannkaka, så som så många gånger förr, då det är en av de ytterst få maträtter som jag faktiskt kan tillaga. Sista bitarna av skolarbetet ska in på fredag, så jag kna nästan garantera att jag kommer göra muffins ikväll, eller ja, jag kommer göra i stort sett allt annat än det jag egentligen ska. Den typsika inlämningssjukan gör sig påmind. Jag kommer nog claima köket som mitt territorium ikväll.
Synd bara att min webcam inte fungerar med Windows 7, annars hade ni fått en fin bild på min pannkakssmet i all sin glory. Jag försökte ta en bild med min telfon och koppla ihop den med datorn via bluetooth, men jag får det inte till att funka just nu. :P Ni kanske får en bild lite senare, helt enkelt. ;)
Synd bara att min webcam inte fungerar med Windows 7, annars hade ni fått en fin bild på min pannkakssmet i all sin glory. Jag försökte ta en bild med min telfon och koppla ihop den med datorn via bluetooth, men jag får det inte till att funka just nu. :P Ni kanske får en bild lite senare, helt enkelt. ;)
Nostalgi
Jag blev riktigt nostalgisk igår när jag kollade runt efter bra musik på spotify. Det började med att jag tänkte lyssna på John Mayers version av låten Free Fallin', eftersom jag de senaste dagarna nött Jonas Brothers version. Sagt och gjort, så kollade jag in den, men ansåg att den inte var lika bra som orginalet (som gjorts av Tom Petty and the Heartbreakers). Då fick jag för mig att jag självklart skulle lyssna på orginalet. Jag klickade igång även den, och scrollade lite längre ner på Tom Pettys sida, och hittade "Into the Great Wide Open", en låt som vi spelade flitigt med klassen i högstadiet (jag gick i musikklassen på Christinaskolan då). När jag började tänka på klassen, så kom jag återigen in på John Mayer, då det var två låtar av honom som vi också ofta lyssnade på, No Such Thing och Not Myself. Tyvärr hade inte spotify Not Myself, den jag oftast gillade bäst av de två (det var lite olika från dag till dag). Jag behöver kanske inte säga att jag direkt drog in No Such Thing till min "<3" spellista, och den har gått varm där sedan igårnatt.
Visst är det lustigt hur mycket man kan minnas, bara med hjälp av en låt? Just No Such Thing drar mig tillbaka till en speciell gympalektion i åttan eller nian. Jag kommer så väl ihåg hur jag står i B-hallen med resten av klassen där vi har dumpat våra saker och väntar på att läraren ska börja lektionen, och jag står och dels lyssnar lite förstrött på vad klassen pratar om samtidigt som jag har kvar ena hörluren till mp3spelaren som jag fått låna av min bror, och på mp3n har jag No Such Thing på repeat. Jag kommer inte ihåg vad vi skulle göra på letionen (jag gissar på att vi antingen skulle spela en varian av brännboll, där man sparkar ut en sån där mjuk röd boll istället för en tennisboll som slås ut med ett racket), eller vad som hänt före det, men just den stunden kommer jag så väl ihåg, just på grund av den låten.
Jag saknar klassen jag gick i på högstadiet. Jag saknar Marcus, Alexandra, Petra, Mimmi, Fanny, Michelle, Ylva, Emma B, Anders, Mattias, Pauline och Nicole. Jag ångrar också att jag inte precis var social av mig i högstadiet, eftersom jag allt som oftast gick med näsan i en bok fram till sista delen av nian. Då började jag komma in i klassen (mycket eftersom vi på grund av lärarstrejken som var då var tvugna att ta tag i vår avslutningskonsert själva, för om vi inte gjorde det skulle vi inte få någon avslutningskonsert). Men jag saknar även att ha musiklektioner i alla fall fyra av fem skoldagar i veckan. Jag saknar min fagott, och mina sånglektioner.
Hade jag kommit in i en musikklass nu hade jag nog tagit tillvara på mer än vad jag gjorde då. Jag HATADE att spela gitarr, för det gick verkligen aldrig att lära sig. Nu har jag en egen gitarr, nog för att jag inte spela på den så ofta, men jag har nog lärt mig mer på egen hand sedan jag gick ut nian än jag gjorde under hela högstadiet.
Någon mer som saknar klassen på högstadiet? Eller ångrar att ni kanske inte lärde länna er klass så mycket som ni skulle kunnat?
Dagens låt: John Mayer - No Such Thing
The Princess Bride
Dagens film är då alltså The Princess Bride.
Handlingen i The Princess Bride är lite underlig, eftersom det är som en film i en film. Det är en morfar som läser en bok för sin sjuke dotterson, och det han läser i boken ser man sedan som en film, med lite avbrott här och där för kommentarer från morfadern och dottersonen. Den huvudsakliga handlingen är om en ung kvinna vid namn Buttercup (Robin Wright Penn, Beowulf, Unbreakable) som bor på en gård där hon har en dräng vid namn Westley (Cary Elwes, Robin Hood: Men in Tights, Quest for Camelot (röst)). Efter ett tag inser hon att Westley (som hon alltid kallar "farm boy") älskar henne, och hon blir kär i honom också. Men eftersom han är en dräng har han inte råd att betala för ett giftermål. Därför lämnar han gården för att jobba ihop pengar så att han kan ha råd att gifta sig med henne. Efter ett tag får däremot Buttercup nyheter om att skeppet som Westley befann sig på blivit kapat av den hemska piraten Roberts, och Roberts lämnar aldrig överlevande. Fem år senare är hon förlovad med prins Humperdinck av Florens, mot hennes vilja. Äventyret börjar med att hon blir kidnappad, och därefter blir det bara vildare.
Jag gillade verkligen den här filmen. Anledningen till att jag ens visste att den här fanns är för att det är så otroligt många fanfictions som är inspirerade av denna film. Så nu tog jag mig äntligen tid att se den, för att se varför det var så många som gillade den. Jag tänkte för mig själv innan jag började se den att antingen kommer jag älska den och bli en av alla andra i skaran som gillar den, eller så kommer jag hata den, och nästintill behöva dumförklara de som gillar den. Men jag gillar den, så jag behöver inte dumförklara någon idag. :>
Det finns många små detaljer som man inte tänker på med denna film, även fast de flesta detaljerna ligger utanför filmen i sig. Det enda som förstör lite för mig (samtidigt som den blir otroligt mycket bättre komiskt sett) är att jag inte klarar av att ta Cary Elwes seriöst. Det är han som spelar huvudrollen i Robin Hood: Men in Tights (Karlar i Trikåer) och det är han som gör rösten till Garret i The Quest for Camelot (Det Magiska Svärdet tror jag den heter på svenska). Så varje gång han säger något som kan vara det minsta komiska näst intill frustar jag av skratt.
Komiken som erbjuds av två av de tre kidnapparna är också hysterisk. Jätten Fizzik (André the Giant) och spanionen Inigo Montoya (Mandy Patinkin) är otroligt komiska karaktärer. Fizzik älskar att rimma och Inigo Montoya är en hämndlysten, stundvis väldigt full och udda man.
En annan sak som är rolig med filmen är dess "taglines". Vanligtvis har ju en film en, eller max två taglines. Denna har fyra. Tre av dessa är dessutom rätt underhållande, och berättar lite om hur filmen faktiskt är.
- Scaling the Cliffs of Insanity, Battling Rodents of Unusual Size, Facing torture in the Pit of Despair. - True love has never been a snap.
- Heroes. Giants. Villains. Wizards. True Love. - Not just your basic, average, everyday, ordinary, run-of-the-mill, ho-hum fairy tale.
- She gets kidnapped. He gets killed. But it all ends up okay.
Phew!
Nu har jag suttit och pillat med min blogg väääääldigt länge. Minst tre timmar, allt som allt, med att göra headern och felsöka det jag ändrade i stilmallen. Så bloggen har sett väldigt konstig ut stundvis, för er som kanske kollat in lite under dagen.
Jag har inte så mycket nytt att komma med idag, dock. Ska göra ett separat inlägg om en film jag såg idag, men det kommer om ett litet tag.
Dagens tips kommer för er som har MSN, och gillar att spela spel. Spela spel tillsammans med någon via msn! Det finns en del osociala spel (som Bejeweled 2), men även spel där man kan jobba tillsammans för att slå datorer (Tic-A-Tac Poker). Jag och Brorsan satt och nötte Tic-A-Tac Poker (som en blandning mellan luffarschack och poker) igår, och vi total-desarmerade det där jäkla datorerna! :D
Idag har vi haft långträning med laget. Anledningen var att Sandra och Lina från LCD har kommit från Luleå och hjälpt oss framåt med vårt program. Vi har haft lite idétorka, och svårt att få ihop vissa delar av programmet så att det flyter på bättre, men de kom idag och hjälpte oss få till en del av det. De ska även komma tillbaka en andra gång för att fortsätta hjälpa oss med det, och under tiden vi hittar en hall att hålla till på så ska de klura på lite saker som kommer göra vårt programm ännu bättre än förra årets! :D *längtar* Vi har redan några byggen som är sådär underbart speciella, som vi aldrig förut sett något lag i vårt klass göra, så vi ska köra hårt! ;D Det var Sandra och Lina som förra året också hjälpte oss med programmet, och då vann vi ju guld. ;>
Nu ska jag äta min sista krokofant, och blogga lite om filmen jag såg. ;)
Dagens låt: Morrissey - First of the Gang to Die
Jag har inte så mycket nytt att komma med idag, dock. Ska göra ett separat inlägg om en film jag såg idag, men det kommer om ett litet tag.
Dagens tips kommer för er som har MSN, och gillar att spela spel. Spela spel tillsammans med någon via msn! Det finns en del osociala spel (som Bejeweled 2), men även spel där man kan jobba tillsammans för att slå datorer (Tic-A-Tac Poker). Jag och Brorsan satt och nötte Tic-A-Tac Poker (som en blandning mellan luffarschack och poker) igår, och vi total-desarmerade det där jäkla datorerna! :D
Idag har vi haft långträning med laget. Anledningen var att Sandra och Lina från LCD har kommit från Luleå och hjälpt oss framåt med vårt program. Vi har haft lite idétorka, och svårt att få ihop vissa delar av programmet så att det flyter på bättre, men de kom idag och hjälpte oss få till en del av det. De ska även komma tillbaka en andra gång för att fortsätta hjälpa oss med det, och under tiden vi hittar en hall att hålla till på så ska de klura på lite saker som kommer göra vårt programm ännu bättre än förra årets! :D *längtar* Vi har redan några byggen som är sådär underbart speciella, som vi aldrig förut sett något lag i vårt klass göra, så vi ska köra hårt! ;D Det var Sandra och Lina som förra året också hjälpte oss med programmet, och då vann vi ju guld. ;>
Nu ska jag äta min sista krokofant, och blogga lite om filmen jag såg. ;)
Dagens låt: Morrissey - First of the Gang to Die
X-dag
Idag har det varit sista examinationsdagen för kurserna på läsperiod två. Det var skönt att få allt bortgjort nu i början av veckan så man inte har det kvar precis innan det är helg.
Idag är även dagen som JB ska ha sitt "Big Announcement", men jag har fortfarande inte sett till det, och jag börjar bli lite otålig. Klockan är ju ändå runt sju på kvällen just nu, jag tycker de kan rappa på och berätta för oss vad det är. Tydligen var det någon tjej som pratat med Garbo (deras basist) och han var helt bombsäker på att det var deras tourdates inför världsturnén som de skulle släppa, men jag vet inte om jag vågar hoppas på det riktigt än. Jag menar, de ska ju inte ut förrän någon gång sent i vår/början på sommaren. Fast å andra sidan kan det ju vara en fördel att få veta det nu, så att man hinner boka hotell och köpa biljetter och grejer till någorlunda bra priser.
Nej, ikväll blir det bara ett kort inlägg. Nu ska jag fortsätta brottas med min dator, jag får inte min webcam att funka av någon anledning. Den funkar bara lite halvt. Den vill inte ta kort, men det kan spela in film utan ljud, vilket är lite mysko. Ska försöka fixa det nu. Förhoppningsvis rättar det till sig innan jag blir helt galen.
Idag är även dagen som JB ska ha sitt "Big Announcement", men jag har fortfarande inte sett till det, och jag börjar bli lite otålig. Klockan är ju ändå runt sju på kvällen just nu, jag tycker de kan rappa på och berätta för oss vad det är. Tydligen var det någon tjej som pratat med Garbo (deras basist) och han var helt bombsäker på att det var deras tourdates inför världsturnén som de skulle släppa, men jag vet inte om jag vågar hoppas på det riktigt än. Jag menar, de ska ju inte ut förrän någon gång sent i vår/början på sommaren. Fast å andra sidan kan det ju vara en fördel att få veta det nu, så att man hinner boka hotell och köpa biljetter och grejer till någorlunda bra priser.
Nej, ikväll blir det bara ett kort inlägg. Nu ska jag fortsätta brottas med min dator, jag får inte min webcam att funka av någon anledning. Den funkar bara lite halvt. Den vill inte ta kort, men det kan spela in film utan ljud, vilket är lite mysko. Ska försöka fixa det nu. Förhoppningsvis rättar det till sig innan jag blir helt galen.
Datordagen
Idag har vi haft lite allmänt IT-fixande hemma i huset. Efter att brorsan tidigare i veckan installerade Windows 7 (uppföljaren till Vista) erbjöd han sig att uppdatera min dator i samma veva. Sagt och gjort, har gjorde en backup på det jag ansåg vara viktigt till min kära Stefan (ja, min externa hårddisk heter så), och sedan fixade Crille till min dator när vi satt och så School of Rock under eftermiddagen. Då vi även ett längre tag haft problem med att vår router inte tillåter vissa hemsidor av ingen anledning alls, så Crille var iväg och köpte en ny en, så vi faktiskt skulle kunna komma in på de sidorna igen. Och nu funkar det! \o/
Det enda som egentligen är jobbigt med att formatera en dator är a) ångesten man får när man börjar fundera på om man verkligen HAR sparat allt som man behövde spara och b) att åter igen installera alla program som man dagligen använder. Just nu har jag kommit över ångesten över förlorade saker, och är inne i processen med att installera program och drivrutiner osv. Listan av program jag använder är ju dock rätt så lång, och ofta är de väl även rätt onödiga, men what the heck, jag gillar mina program. ;)
Jag har varit gruvligt trött idag, eftersom jag inte kom i säng förrän någon gång runt fyratiden i natt, och var tvungen att ta mig ur sängen senast elva imorse. Jag kan ju inte hävda att jag var den mest aktiva under mötet som vi hade med gruppsykologi-gruppen idag, men det gick väl vägen trots det. Redovisningsdags imorgon, och jag längtar faktiskt lite! :D Vi har världens roligaste grej att göra, och jag är väldigt spänd på vad alla andra grupper har hittat på. :>
Dagens låt: Paramore - My Hero
Det enda som egentligen är jobbigt med att formatera en dator är a) ångesten man får när man börjar fundera på om man verkligen HAR sparat allt som man behövde spara och b) att åter igen installera alla program som man dagligen använder. Just nu har jag kommit över ångesten över förlorade saker, och är inne i processen med att installera program och drivrutiner osv. Listan av program jag använder är ju dock rätt så lång, och ofta är de väl även rätt onödiga, men what the heck, jag gillar mina program. ;)
Jag har varit gruvligt trött idag, eftersom jag inte kom i säng förrän någon gång runt fyratiden i natt, och var tvungen att ta mig ur sängen senast elva imorse. Jag kan ju inte hävda att jag var den mest aktiva under mötet som vi hade med gruppsykologi-gruppen idag, men det gick väl vägen trots det. Redovisningsdags imorgon, och jag längtar faktiskt lite! :D Vi har världens roligaste grej att göra, och jag är väldigt spänd på vad alla andra grupper har hittat på. :>
Dagens låt: Paramore - My Hero
Crazy
Det blev en lite galen kväll. Först var det bara en vanlig lördag, kallskuret till middag och sedan körslaget med familjen. Efter körslaget började vi se The League på trean, och så börjar min telefon ringa. :O
Det var min chef på jobbet, Angelica. Först blev jag skitskraj, eftersom jag todde att jag glömt att jag skulle jobba idag, men så var inte fallet. Hon hade lite panik, eftersom den dealer som egentligen skulle vara på Pentryt ikväll hade blivit sjuk i sista sekund, och kunde inte jobba. Så hon undrade om jag kunde jobba. Visst, sa jag. Det enda jag gjorde var ju att sitta och se en film som jag redan sett en gång förut (inte för att jag kommer ihåg mycket av den, men ändå), så då kunde jag väl lika gärna jobba och tjäna lite pengar istället.
Sagt och gjort, kommer till Pentan, gör redo för spel, sitter ensam i ungefär en timme innan det börjar komma lite folk, och ungefär en halvtimme till innan de första började spela.
Det var en relativt lyckad kväll ändå, trots några tabbar från mig. Bl.a. glömde jag slå in markerlagret som jag hade kvar i kassakåpet när jag skulle skriva ut kvittot, så det blev mycket tjorv med det. Och när jag skulle ta ut pengarna för att räkna dem så lossnade hela pengaboxen, så jag hoppas att Angelica kan fixa så att någon sätter fast den till på Fredag, för då ska jag jobba där igen. Men utöver det gick allt bra. Hade ungefär 50%. Säger ungefär eftersom det är lite svårt att veta när jag skrev in fel markerlager. :P En bra kväll ändå. :>
Dagens låt: Jonas Brothers - Free Fallin'
Det var min chef på jobbet, Angelica. Först blev jag skitskraj, eftersom jag todde att jag glömt att jag skulle jobba idag, men så var inte fallet. Hon hade lite panik, eftersom den dealer som egentligen skulle vara på Pentryt ikväll hade blivit sjuk i sista sekund, och kunde inte jobba. Så hon undrade om jag kunde jobba. Visst, sa jag. Det enda jag gjorde var ju att sitta och se en film som jag redan sett en gång förut (inte för att jag kommer ihåg mycket av den, men ändå), så då kunde jag väl lika gärna jobba och tjäna lite pengar istället.
Sagt och gjort, kommer till Pentan, gör redo för spel, sitter ensam i ungefär en timme innan det börjar komma lite folk, och ungefär en halvtimme till innan de första började spela.
Det var en relativt lyckad kväll ändå, trots några tabbar från mig. Bl.a. glömde jag slå in markerlagret som jag hade kvar i kassakåpet när jag skulle skriva ut kvittot, så det blev mycket tjorv med det. Och när jag skulle ta ut pengarna för att räkna dem så lossnade hela pengaboxen, så jag hoppas att Angelica kan fixa så att någon sätter fast den till på Fredag, för då ska jag jobba där igen. Men utöver det gick allt bra. Hade ungefär 50%. Säger ungefär eftersom det är lite svårt att veta när jag skrev in fel markerlager. :P En bra kväll ändå. :>
Dagens låt: Jonas Brothers - Free Fallin'
Svengelska ftw!
Tydligen är det inte bara jag som blandar in engelska i min svenska. Detta meddelande poppade upp när jag för tjugofemte gången tog bort min mail som student.se (en community för alla som går högskola/universitet. Man måste skriva in sin studentmail för att få bli medlem på sidan) envisas med att sälja till olika erbjudande-guider. >.<
Jag har dessutom verkligen fått leta efter ett sätt att få bort min mail från deras lista, eftersom länken som finns med i mailet som man ska klicka på för att avanmäla sig inte funkar. Och sen när jag väl fått tag i länken till avanmälningen så verkar det inte ha funkat senast jag avanmälde mig. -.-'
Nu är jag redigt less på att vår router cpar så jag inte kommer åt några av mina favoritbloggar. :/ Det är inte fel på vår internetleverantör, så brorsan ska förhoppningsvis reset-a vår router så det KANSKE börjar funka igen.
Jag har dessutom verkligen fått leta efter ett sätt att få bort min mail från deras lista, eftersom länken som finns med i mailet som man ska klicka på för att avanmäla sig inte funkar. Och sen när jag väl fått tag i länken till avanmälningen så verkar det inte ha funkat senast jag avanmälde mig. -.-'
Nu är jag redigt less på att vår router cpar så jag inte kommer åt några av mina favoritbloggar. :/ Det är inte fel på vår internetleverantör, så brorsan ska förhoppningsvis reset-a vår router så det KANSKE börjar funka igen.
Nåt värt mödan
Brorsan ville att jag skulle blogga, trots att jag bloggade mitt på dagen idag (eller tekniskt sett igår, klockan är 00:53). Men då måste jag ju hitta nåt att blogga om.
Ska jag kanske säga nåt om att Blondinbella var helt sjukt dålig i kvällens Let's Dance? Nej, henner orkar jag inte med just nu. Ska jag berätta om hur jag bara helt random började blöda näsblod när jag satt på skolan, och hur min vita Adidas tröja från Thailand nu mest troligt är förstörd på grund av blodet? Nja, det är inte intressant för så många fler än just mig, tror jag. Ska jag blogga om hur jag saknar en del av mina gamla kompisar riktigt mycket just nu? Nee, då skulle det inte bli något positivt inlägg, som Crille ville ha. Ska jag ranta om hur arg jag är på att folk inte kan tänka själva, och se det som tycks vara så självklart för andra? Det skulle nog inte heller någon vilja läsa om.
Ska jag kanske blogga om vilka kläder jag hade på mig idag då? Jag tror inte ni skulle bry er, för min outfit för dagen har inga fancy märken, eller kommer från någon särskilt speciell butik (utom min t-shirt, som kommer från Colorez i Stockholm, men den meningen förlorar sin innebörd för de som inte varit där), och inte var något av plaggen särskilt dyra heller.
Det har inte hänt något speciellt i skolan heller, om man inte tar mitt ovan nämnda näsblod. Det var däremot väldigt fint på himmelen när jag vandrade hem från skolan. Bilden blev lite fail, men den får duga.
Min fråga till er är; vad gör det värt att läsa en blogg? Vad vill ni läsa om? Bara som en liten undersökning, sådär. ;)
Dagens händelse: Jag klarade 100% på Miss Murder på GH3.
Ska jag kanske säga nåt om att Blondinbella var helt sjukt dålig i kvällens Let's Dance? Nej, henner orkar jag inte med just nu. Ska jag berätta om hur jag bara helt random började blöda näsblod när jag satt på skolan, och hur min vita Adidas tröja från Thailand nu mest troligt är förstörd på grund av blodet? Nja, det är inte intressant för så många fler än just mig, tror jag. Ska jag blogga om hur jag saknar en del av mina gamla kompisar riktigt mycket just nu? Nee, då skulle det inte bli något positivt inlägg, som Crille ville ha. Ska jag ranta om hur arg jag är på att folk inte kan tänka själva, och se det som tycks vara så självklart för andra? Det skulle nog inte heller någon vilja läsa om.
Ska jag kanske blogga om vilka kläder jag hade på mig idag då? Jag tror inte ni skulle bry er, för min outfit för dagen har inga fancy märken, eller kommer från någon särskilt speciell butik (utom min t-shirt, som kommer från Colorez i Stockholm, men den meningen förlorar sin innebörd för de som inte varit där), och inte var något av plaggen särskilt dyra heller.
Det har inte hänt något speciellt i skolan heller, om man inte tar mitt ovan nämnda näsblod. Det var däremot väldigt fint på himmelen när jag vandrade hem från skolan. Bilden blev lite fail, men den får duga.
Min fråga till er är; vad gör det värt att läsa en blogg? Vad vill ni läsa om? Bara som en liten undersökning, sådär. ;)
Dagens händelse: Jag klarade 100% på Miss Murder på GH3.
A Fire Inside
AFI (eller A Fire Inside) har varit mitt favortiband sedan mars/april 2006, snart tre år alltså. Det lustiga med AFI är dock att de har funnits sedan 1992, och nästan ingen har gjort något stort väsen av dem. Det är väl för att de spelade punk/hardcore precis när de började, sedan har deras sound dragit sig mer och mer mot rock hållet allt eftersom tiden gått. Nu skulle väl de som inte gillar deras musik klassa dem som "emo" och deras fans och de som inte bryr sig om vad andra lyssnar på skulle nog säga att de spelar någon slags blandning mellan rock, punk och alternativ rock. I juni i år har det gått tre år sedan deras förra fullängdsalbum, DecemberUnderground (DU var deras sjunde fullängdare, den släpptes 060606). De har iofs sedan dess både släppt en DVD, inspelad på deras dittills största konsert som headliners, och ett år efter DVDn kom ut kunde man köpa DVDn på cd, alltså bara låtarna från live-spelningen (många av de som köpte DVDn rippade nämligen ljudet till mp3-filer, men det blev inte särskilt bra resultat, så då beslutade bandet sig för att släppa bara ljudspåret).
Här är en av anledningarna till varför jag älskar AFI, och varför jag placerar dem så högt ovanför alla andra. Vilket annat band kan spela en låt som denna här nedanför, och sedan direkt hoppa till den längst ner? Det krävs kunskap, erfarenhet och skicklighet. (Denna spelning är i från december 2008, det märks att Daveys röst är lite ringrostig efter att de knappt spelat live sedan de gjorde Live Earth 070707.)
Här är en av anledningarna till varför jag älskar AFI, och varför jag placerar dem så högt ovanför alla andra. Vilket annat band kan spela en låt som denna här nedanför, och sedan direkt hoppa till den längst ner? Det krävs kunskap, erfarenhet och skicklighet. (Denna spelning är i från december 2008, det märks att Daveys röst är lite ringrostig efter att de knappt spelat live sedan de gjorde Live Earth 070707.)
AFI - Love Is A Many Splendored Thing
AFI - The Missing Frame
Folk får tycka vad de vill, men jag kommer alltid älska AFI. De håller just nu på att spela in ett nytt album, efter att ha haft ungefär ett år för sig själva för att pyssla med deras diverse sidoprojekt (basisten, Hunter, har bland annat ett DIY-band som heter HunterRevenge. Sångaren, Davey, och gitarristen, Jade, har ett elektronika-projekt som heter Blaqk Audio där Jade sköter programmeringen och Davey sjunger. Trummisen, Adam, har medverkat på några låtar på Tiger Armys senaste platta + några livespelningar, har jag det för). De hade även en tävling som heter Begin Transmission, som gick ut på att deras fans skulle göra en video av sig själva, på max två minuter, där de berättade om sig själva och varför AFI betydde så mycket för dem osv. Killarna håller på att kolla igenom bidragen nu, och kommer välja ut några stycken som får komma till deras studio och sjunga på den nya skivan. Tyvärr var tävlingen bara öppen för de som bor i USA, annars hade jag tävlat direkt. Men, men, vi får ju ett nytt album, det är glädje nog. ;D
Har du något band/artist som betyder lika mycket för dig som AFI betyder för mig?
Dagens låt: AFI - Days of the Phoenix
Har du något band/artist som betyder lika mycket för dig som AFI betyder för mig?
Dagens låt: AFI - Days of the Phoenix
Låt folk vara
Okej, så det finns en snubbe på YouTube, Philip DeFranco. Han är helt jävla underbar. Han har en av de populäraste showerna på yt, och mycket av det tror jag beror på att han säger det han tycker. Tisdagens video denna vecka var ett av de där guldkornen där han uttrycker något som jag själv länge tyckt, men som många andra i världen inte verkar inse. Just i detta fallet gäller det religion, men det kan tillämpas i alla ideologier egentligen.
Det är någonstans runt 1:55 in i videon som han pratar om att en grupp ateister har satt stora klistermärken på väldigt många bussar i England där det står "There probably is no God, so stop worrying and enjoy life". Visst, jag förstår lite varför de gjort det, eftersom de hävdar att de alltid fått kristendomen uppkörda i ansiktet, men nu trycker de ju upp sina åsikter i alla andras ansikten också, kasta sten när de sitter i glashus-effekt där.
Självklart har alla superkristna i England som sett dessa bussar lackat ur totalt, och är skitförbannade för att någon gör nåt sånt. Det är däremot också så att kristna har i stort sett skrivit "Ni kommer hamna i helvetet" på bussar. Så det finns två sidor. Ateisterna som blir skitglada när de ser "sina" bussar, och de kristna som blir skitglada när de ser "sina" bussar.
Men det finns även en tredje sida, den som jag och Pihl uppenbarligen hör till. De som helt enkelt inte bryr sig, för vi vet redan vad vi tycker. Varför kan inte folk bara låta andra tycka som de vill? Ord på bussar kommer antagligen inte vända en kristen människa till att bli ateist, eller göra en ateist kristen. Vet man var man själv står i hela diskussionen så spelar det ingen roll om det står nåt på en buss. De kristna kommer fortsätta vara kristna och ateisterna kommer fortsätta vara ateister. Samma med musilmer eller buddhister eller scientologer, för den delen. Vet man var man står, så borde man inte behöva bry sig om vad som egentligen står på en buss.
BTW, Crille; Inte savvy. En dag, när du minst anar det, kommer det smidorangea vara borta! Moahahahaha! ;>
Självklart har alla superkristna i England som sett dessa bussar lackat ur totalt, och är skitförbannade för att någon gör nåt sånt. Det är däremot också så att kristna har i stort sett skrivit "Ni kommer hamna i helvetet" på bussar. Så det finns två sidor. Ateisterna som blir skitglada när de ser "sina" bussar, och de kristna som blir skitglada när de ser "sina" bussar.
Men det finns även en tredje sida, den som jag och Pihl uppenbarligen hör till. De som helt enkelt inte bryr sig, för vi vet redan vad vi tycker. Varför kan inte folk bara låta andra tycka som de vill? Ord på bussar kommer antagligen inte vända en kristen människa till att bli ateist, eller göra en ateist kristen. Vet man var man själv står i hela diskussionen så spelar det ingen roll om det står nåt på en buss. De kristna kommer fortsätta vara kristna och ateisterna kommer fortsätta vara ateister. Samma med musilmer eller buddhister eller scientologer, för den delen. Vet man var man står, så borde man inte behöva bry sig om vad som egentligen står på en buss.
BTW, Crille; Inte savvy. En dag, när du minst anar det, kommer det smidorangea vara borta! Moahahahaha! ;>
Ibland lyckas jag
Jag har lyckats med lite olika saker idag.
Jag lyckades med att bara få 4½ timmars sömn i natt.
Jag lyckades ta mig upp så jag kom i tid till skolan.
Jag och Maria lyckades med att skippa delen i studievägledningen där det stog att vi skulle göra en kort presentation av vår rapport innan opponeringen.
Jag och Maria fixade ändå en kort improviserad presentation.
Klassen lyckades med att göra opponeringar på alla schemalagda+två från morgondagens opponeringsschema klart en timme innan lunch. Vi skulle egentligen gått till halv tre.
Jag lyckades somna med datorn i knät när jag skulle skriva på en inlämning till skolan.
Jag lyckades baila två gånger när jag skulle hjula på dagens träning.
Nu ska jag gå över till att vara lite mer smidig, och inte faila så hårt med morgondagen. Dags att sussa snart.
Dagens låt: Jonas Brothers - Games
Jag lyckades med att bara få 4½ timmars sömn i natt.
Jag lyckades ta mig upp så jag kom i tid till skolan.
Jag och Maria lyckades med att skippa delen i studievägledningen där det stog att vi skulle göra en kort presentation av vår rapport innan opponeringen.
Jag och Maria fixade ändå en kort improviserad presentation.
Klassen lyckades med att göra opponeringar på alla schemalagda+två från morgondagens opponeringsschema klart en timme innan lunch. Vi skulle egentligen gått till halv tre.
Jag lyckades somna med datorn i knät när jag skulle skriva på en inlämning till skolan.
Jag lyckades baila två gånger när jag skulle hjula på dagens träning.
Nu ska jag gå över till att vara lite mer smidig, och inte faila så hårt med morgondagen. Dags att sussa snart.
Dagens låt: Jonas Brothers - Games
Eldprovet är över
Nu har jag precis klivit ut mina croupierskläder, och bytt om till pyjamas. Jobbet gick bra, men det var himla lugnt. Hade bara 1500 drygt in i kassan. Däremot hade jag en vinstprocent på 66, så det var ju lite roligt, jämfört med -6% som jag hade förra gången, när jag gjorde mitt andra provpass.
UGH! Nu är jag så förbannat trött att jag typ i stort sett bara ska borsta tänderna och sätta väckarklockan, och sen måste jag i säng. Ska vara på skolan 09.00 imorgon, opponeringstime på min och Marias rapport. :S Huvva. Från ett prov till ett annat, kan man säga.
Dagens låt: Haley James Scott - Halo
UGH! Nu är jag så förbannat trött att jag typ i stort sett bara ska borsta tänderna och sätta väckarklockan, och sen måste jag i säng. Ska vara på skolan 09.00 imorgon, opponeringstime på min och Marias rapport. :S Huvva. Från ett prov till ett annat, kan man säga.
Dagens låt: Haley James Scott - Halo
Dagen D
T -2 timmar tills jag jobbar själv för första gången, och jag har FORTFARANDE inte fått nåt jävla anställningsnummer av Angelica. Hon sa i Söndags att hon skulle fixa det, men jag har fortfarande inte hört nåt från henne. Jag har även smsat henne (hon jobbar ju heltid utöver Cherry, så jag vill inte ringa och störa), dels för att anmäla mig till personalfesten i Umeå och dels för att fråga efter mitt anställningsnummer. Det funkar ju så vackert att man måste ha ett anställningsnummer att logga in med, och har man inte det, ja, då är man ju lite körd.
Jag är i alla fall skitnervös, och astrött, så jag tror jag ska gå och vila ett litet tag innan jag börjar göra mig iordning. Det lär väl komma en rapport senare om hur det gick.
TTYL.
Jag är i alla fall skitnervös, och astrött, så jag tror jag ska gå och vila ett litet tag innan jag börjar göra mig iordning. Det lär väl komma en rapport senare om hur det gick.
TTYL.
Tonight, I'm sleepin´ with the captain
Captain Jack Sparrow, that is.
Nu har jag precis bäddat rent i min säng. :> *myser* Nu kommer jag sova med kaptenen ett tag. :D
Jag hade ju dock planerat att använda mitt nyinköpta påslakanset, men icke. När jag öppnade förpackningen så stank det av plast och andra lite konstiga saker (förmodligen eftersom det är inhandlat på Presenten här i stan, ni pit-bor vet vad jag pratar om). Så det åkte i tvätten tillsammans med mina gamla lakan.
Jag är tyvärr en sån person som måste ha påslakan som matchar med allt annat i sängen. :/ Detta innebar att jag var tvungen att a) hitta ett påslakan som matchade de två kuddar och lakanet som jag redan fixat klart på sängen eller b) ta av det jag redan fixat. Eftersom jag ogillar att byta lakan på min säng (det är en våningssäng, tänk efter själva varför. Mycket av det involverar att jag slår huvudet i taket rätt ofta), så fick det bli något som matchade det jag redan fixat på sängen. Mina alternativ bestod då av mitt PotC påslakanset, mitt LotR påslakanset, eller sno det röda/orangea påslakansetet som egentligen tillhör min bror, men som jag alltid tyckt varit jättemysigt. Inspirerad av brorsans PotC-maraton igår blev det den käre kaptenen som får göra mig sällskap i sängen. :>
Nåja, nu ska jag läsa en rapport från några av mina klasskompisar, så jag kan träffa Maria imorgon så får vi opponera på det. Sen äre bums i säng så jag orkar med att jobba imorgon. *nervös*
Dagens låt: Jonas Brothers - Tonight
Skabb
Det är såhär skabbig jag ser ut när jag inte har duschat på ungefär 26 timmar, och jag fortfarande inte bytt om från pyjamas sedan jag vaknade idag. Lär väl dock dra på mig träningskläderna direkt, eftersom klockan nu är fem, och jag ska och träna om tre timmar. Det enda som är planerat innan träningen är att äta middag, och det känns inte som om jag behöver vara särskilt fancy för det. :P Så jag sparar hellre vattnet, och duschar efter träningen, istället för att duscha nu, och sen ändå behöva duscha efter träningen. >.<
Jag tror jag ska ta och byta sängkläder ikväll. :> Börjar bli dags + att jag köpte ett nytt påslakanset på stan igår, så jag hoppas att det passar. Det är så fint, mörkblått/svart med stjärnor i olika blåfärger på. :> Det finns inget bättre än att sova i en säng som precis fått nya sängkläder. :D
Btw, Emelie has webcam! :D Köpte en ny igår. Fick lov att ta en som pappa hade köpt för ett rätt bra tag sedan, men den gick inte att fästa på min lappyskärm, så jag testkörde den bara en gång, sen packade jag ner den igen. Jag hade ju liksom ingenstans att ha den, plus att det inte blev tjusiga vinklar när den stog på skrivbordet och linsen var riktad uppåt. >.< Sedan funkade micen som följde med inte särskilt bra den heller, så det sket sig lite. Men nu funkar allt med denna, så ni kanske kan få en videoblogg snart. ;) Det beror helt på hur töntig jag ser ut. :P
Crille ville att vi skulle se alla tre Pirates-filmerna igår! :O *det var inte ens jag som föreslog det* Jag skippade första filmen, för jag höll på att städa, sen missade jag halva andra också, eftersom jag fortfarande städade mitt rum (ja, det tog typ fyra timmar att få det att se presentabelt ut). Men sen joinade jag honom, med lite Trocadero och de få nävar chips som vi hade kvar efter att vi sett Daredevil här om dagen. Det var roligt i alla fall, trots att jag sett de filmerna hur många gånger som helst, så jag nästan kan alla replikerna. :D
Sate vad fint det är i mitt rum nu alltså. :O *njuter* Men det kommer väl se ut som om en orkan passerat ännu en gång om typ två veckor. >.< Det är så det brukar vara.
Dagens låt: Panic at the Disco - Folkin´around
Slutsatser
Jag har kommit fram till att jag egentligen inte har så mycket att säga. På riktigt. De gånger som jag faktiskt har något semi-important att komma med så är jag ju självklart inte i närheten av en dator. När jag umgås med kompisar eller familjen kan jag ranta och ravea hur mycket som helst om olika saker, ända tills de säger åt mig att sluta, faktiskt, men när jag väl sätter mig ner framför datorn för att blogga om det är det som om min hjärna blir alldeles tom. *Poff* så är allt smart som jag tänkt på under dagen som bortblåst.
Självklart är ju de saker som jag kommer ihåg från alla mina rants de mest triviala. Jag hade en lång utläggning med mamma om pepparkaksfilens äcklighet, men det är ju inte precis världsomvändande. Jag har iofs även haft en diskussion med lite olika människor om dagens världsekonomi, men eftersom det jag tycker och tänker där inte är speckat med fakta, utan mer spekulationer från mig själv och de runt mig om hur allt funkar så vet jag inte om jag vågar skriva ner det utan att bli helt sågad om någon random kommer förbi och läser min blogg.
Men det kanske är det som är meningen med min blogg? Att jag ska skriva om alla de där små vardagssakerna som ingen annan verkar bry sig så mycket om, när allt handlar om vad som skulle hända om staten inte vill gå in som delägare av Volvo och Saab och hur det kommer gå för Obama som president i USA (jag kan bara tillägga att jag tycker synd om killen, han kommer inte ha det lätt de närmaste fyra åren).
För de av mina läsare som inte känner mig kanske jag ska berätta att jag har en otrolig tendens till att blanda in engelska uttryck i allt det jag säger och skriver. Inte för att jag vet om jag har så många läsare som inte känner mig, men under de 33 dagar som min blogg existerat har jag haft i genomsnitt 7,5 unika träffar per dag. Jag kan direkt tänka på två eller tre människor som kollar min blogg på en day-to-day basis, men de fyra/fem andra unika träffarna vet jag inte var de kommer ifrån. Ni är välkomna i alla fall. ;)
Som ett litet ps måste jag säga att det tog löjligt lång tid för mig att komma på att conclusions heter slutsatser på svenska. Jag har haft en helt störd dag när det kommer till att uttrycka mig idag. Idag på träningen, efter att jag hade en grov case av déjà vu, hävdade jag att "jag creepar migsjälv ut". >.< Fin svengelska där Emelie, riktigt fin.
Dagens låt: The Academy Is... - Attention
Dagens citat: "För det stuntet har ju ett så otroligt mysigt namn; suicide."
Självklart är ju de saker som jag kommer ihåg från alla mina rants de mest triviala. Jag hade en lång utläggning med mamma om pepparkaksfilens äcklighet, men det är ju inte precis världsomvändande. Jag har iofs även haft en diskussion med lite olika människor om dagens världsekonomi, men eftersom det jag tycker och tänker där inte är speckat med fakta, utan mer spekulationer från mig själv och de runt mig om hur allt funkar så vet jag inte om jag vågar skriva ner det utan att bli helt sågad om någon random kommer förbi och läser min blogg.
Men det kanske är det som är meningen med min blogg? Att jag ska skriva om alla de där små vardagssakerna som ingen annan verkar bry sig så mycket om, när allt handlar om vad som skulle hända om staten inte vill gå in som delägare av Volvo och Saab och hur det kommer gå för Obama som president i USA (jag kan bara tillägga att jag tycker synd om killen, han kommer inte ha det lätt de närmaste fyra åren).
För de av mina läsare som inte känner mig kanske jag ska berätta att jag har en otrolig tendens till att blanda in engelska uttryck i allt det jag säger och skriver. Inte för att jag vet om jag har så många läsare som inte känner mig, men under de 33 dagar som min blogg existerat har jag haft i genomsnitt 7,5 unika träffar per dag. Jag kan direkt tänka på två eller tre människor som kollar min blogg på en day-to-day basis, men de fyra/fem andra unika träffarna vet jag inte var de kommer ifrån. Ni är välkomna i alla fall. ;)
Som ett litet ps måste jag säga att det tog löjligt lång tid för mig att komma på att conclusions heter slutsatser på svenska. Jag har haft en helt störd dag när det kommer till att uttrycka mig idag. Idag på träningen, efter att jag hade en grov case av déjà vu, hävdade jag att "jag creepar migsjälv ut". >.< Fin svengelska där Emelie, riktigt fin.
Dagens låt: The Academy Is... - Attention
Dagens citat: "För det stuntet har ju ett så otroligt mysigt namn; suicide."
Be Cool
Be Cool var en av de andra filmerna jag såg idag.
I Be Cool gör John Travolta ännu en gång sin roll från Get Shorty, Chili Palmer, en fd. gangster. Det är dock inte ett måste att ha sett Get Shorty innan man ser Be Cool, även om jag tror att det skulle vara bra att ha gjort. Jag har fortfarande inte sett Get Shorty, och jag har sett Be Cool två gånger nu. :P
I Be Cool bestämmer sig Chili för att bli musikmogul, då han har tröttnat på filmbranschen. Han börjar jobba ihop med änkan till en mördad skivbolagsdirektör, Edie (Uma Thurman, Kill Bill) och upptäcker en ung stjärna vid namn Linda Moon (Christina Millian). Chili tar ingen hänsyn till att Linda redan har en manager, och bestämmer sig för att han ska göra Linda till något stort. Chili inser däremot rätt snart att musikbranschen innebär mer än bara att skapa hit efter hit. I rollen som Lindas första manager Raji, tillika mega-wigger, ser vi Vince Vaughn, och The Rock (Dwayne Johnson) spelar Rajis otroligt smyggay livvakt Elliot. André Benjamin (André 3000 från Outkast) spelar en smått puckat hiphopare, Dabu, som inte egentligen borde få hålla i en pistol, Steven Tyler (sångaren i Aerosmith) gör ett inhopp som sig själv och Danny DeVito är också med på ett litet hörn.
Jag gillar Be Cool, den är full av humor, även om den kanske inte är så uppenbar hela tiden. Filmen gör även narr av mycket av det som försegår i musikbranschen, allt ifrån skivbolagsdirektörer som är dumma i huvudet, och hiphopare som kidnappar folk som jobbar på radio för att de ska spela deras musik oftare. En av de bästa karaktärerna i filmen, enligt mig, är Elliot, livvakten som spelas av The Rock. Han är helt hysteriskt rolig, och går mellan två känslor snabbare än en kvinna med mens. Även Dabu, som spelas av André 3000, är otroligt rolig, då han är väldigt ivrig när det kanske finns en chans att han ska få skjuta honom, och i en scen i filmen, efter att han råkat avfyra sin pistol utbrister "You don't even have to say it, I already know... Don't give me no damn gun! You know what I'm gonna do with it!" Be Cool får tre och en halv stjärnor av mig, eftersom den är bättre än en medelmåtta, men är mer en skön "jag behöver inte tänka så mycket för att se den här filmen"-film än en episk film som brinner fast på ens näthinna och finns kvar där i flera dagar efter att filmen tagit slut.
I Be Cool gör John Travolta ännu en gång sin roll från Get Shorty, Chili Palmer, en fd. gangster. Det är dock inte ett måste att ha sett Get Shorty innan man ser Be Cool, även om jag tror att det skulle vara bra att ha gjort. Jag har fortfarande inte sett Get Shorty, och jag har sett Be Cool två gånger nu. :P
I Be Cool bestämmer sig Chili för att bli musikmogul, då han har tröttnat på filmbranschen. Han börjar jobba ihop med änkan till en mördad skivbolagsdirektör, Edie (Uma Thurman, Kill Bill) och upptäcker en ung stjärna vid namn Linda Moon (Christina Millian). Chili tar ingen hänsyn till att Linda redan har en manager, och bestämmer sig för att han ska göra Linda till något stort. Chili inser däremot rätt snart att musikbranschen innebär mer än bara att skapa hit efter hit. I rollen som Lindas första manager Raji, tillika mega-wigger, ser vi Vince Vaughn, och The Rock (Dwayne Johnson) spelar Rajis otroligt smyggay livvakt Elliot. André Benjamin (André 3000 från Outkast) spelar en smått puckat hiphopare, Dabu, som inte egentligen borde få hålla i en pistol, Steven Tyler (sångaren i Aerosmith) gör ett inhopp som sig själv och Danny DeVito är också med på ett litet hörn.
Jag gillar Be Cool, den är full av humor, även om den kanske inte är så uppenbar hela tiden. Filmen gör även narr av mycket av det som försegår i musikbranschen, allt ifrån skivbolagsdirektörer som är dumma i huvudet, och hiphopare som kidnappar folk som jobbar på radio för att de ska spela deras musik oftare. En av de bästa karaktärerna i filmen, enligt mig, är Elliot, livvakten som spelas av The Rock. Han är helt hysteriskt rolig, och går mellan två känslor snabbare än en kvinna med mens. Även Dabu, som spelas av André 3000, är otroligt rolig, då han är väldigt ivrig när det kanske finns en chans att han ska få skjuta honom, och i en scen i filmen, efter att han råkat avfyra sin pistol utbrister "You don't even have to say it, I already know... Don't give me no damn gun! You know what I'm gonna do with it!" Be Cool får tre och en halv stjärnor av mig, eftersom den är bättre än en medelmåtta, men är mer en skön "jag behöver inte tänka så mycket för att se den här filmen"-film än en episk film som brinner fast på ens näthinna och finns kvar där i flera dagar efter att filmen tagit slut.
Systrar i Jeans 2
Jag har sett en hel del film på sistone. Idag såg jag bl.a. The Sisterhood of the Traveling Pants 2. Den heter Systrar i Jeans - Andra sommaren på svenska, av någon anledning, trots att man i inledningen får veta att det gått två somrar sedan den förra filmen. >.< Det kan ju hända att det är samma tidshopp mellan de två första böckerna också, men jag tvivlar på det. Fast rätta mig om jag har fel. ;)
Systrar i Jeans 2 handlar i alla fall åter igen om Carmen, Tabby, Bridget och Lena, som vuxit upp tillsammans och är de närmaste av vänner, i stort sett systrar. De är alla klara med sitt första år på sina respektive universitet, och har en hel sommar framför sig tillsammans, tror Carmen. Detta visar sig dock vara fel, när hon får veta att Tibby har en ogjord skoluppgift som gör att hon måste stanna i New York över sommaren. Lena berättar att hon ska ta en kurs i figurmålning, så hon kommer inte heller vara hemma, och Bridget meddelar att hon ska vara med i en arkeologisk utgrävning i Turkiet. Carmen beslutar sig då för att hänga med en av sina klasskamrater till Vermont, för att syssla med alla olika uppgifter bakom scenen på en teater, tänker hon. Jeansen skickar de mellan sig som de gjort alla somrar sedan de skaffade dem, även om de kanske inte alltid innebär positiva känslor för alla flickor denna sommar. Alla fyra tjejer upptäcker nya saker om sig själva allt eftersom sommaren går. Då deras älskade jeans plötsligt försvinner återförenas de, och blir starkare än någonsin tidigare, trots diverse bråk och oenigheter som pågått under sommaren.
Uttrycket att uppföljaren alltid är sämre än den första filmen stämmer inte riktigt här. Jag grät inte till den här, så som jag gjorde till första filmen, men jag satt ändå och kokade av ilska när någon av karaktärerna var arga, och jag kände nästan det där pirret i magen när de träffade killarna de var intresserade av. Även om det är en uppföljare är karaktärerna fortfarande lika riktiga, bara lite vuxnare. Jag retar mig dock lite på hur Bridget uppträder på utgrävningen, speciellt då hon bara plockar upp en underkäke från en människa som de precis grävt fram, utan att dokumentera eller något sådant. *gah* Men det är en sån sak som jag nog kan garantera att det bara är jag som tänker på. :P Systrar i Jeans 2 får tre och en halv stjärnor av mig, jämfört med ettans solida fyra. Har ni sett ettan är det ett måste att ni ser tvåan!
Systrar i Jeans 2 handlar i alla fall åter igen om Carmen, Tabby, Bridget och Lena, som vuxit upp tillsammans och är de närmaste av vänner, i stort sett systrar. De är alla klara med sitt första år på sina respektive universitet, och har en hel sommar framför sig tillsammans, tror Carmen. Detta visar sig dock vara fel, när hon får veta att Tibby har en ogjord skoluppgift som gör att hon måste stanna i New York över sommaren. Lena berättar att hon ska ta en kurs i figurmålning, så hon kommer inte heller vara hemma, och Bridget meddelar att hon ska vara med i en arkeologisk utgrävning i Turkiet. Carmen beslutar sig då för att hänga med en av sina klasskamrater till Vermont, för att syssla med alla olika uppgifter bakom scenen på en teater, tänker hon. Jeansen skickar de mellan sig som de gjort alla somrar sedan de skaffade dem, även om de kanske inte alltid innebär positiva känslor för alla flickor denna sommar. Alla fyra tjejer upptäcker nya saker om sig själva allt eftersom sommaren går. Då deras älskade jeans plötsligt försvinner återförenas de, och blir starkare än någonsin tidigare, trots diverse bråk och oenigheter som pågått under sommaren.
Uttrycket att uppföljaren alltid är sämre än den första filmen stämmer inte riktigt här. Jag grät inte till den här, så som jag gjorde till första filmen, men jag satt ändå och kokade av ilska när någon av karaktärerna var arga, och jag kände nästan det där pirret i magen när de träffade killarna de var intresserade av. Även om det är en uppföljare är karaktärerna fortfarande lika riktiga, bara lite vuxnare. Jag retar mig dock lite på hur Bridget uppträder på utgrävningen, speciellt då hon bara plockar upp en underkäke från en människa som de precis grävt fram, utan att dokumentera eller något sådant. *gah* Men det är en sån sak som jag nog kan garantera att det bara är jag som tänker på. :P Systrar i Jeans 2 får tre och en halv stjärnor av mig, jämfört med ettans solida fyra. Har ni sett ettan är det ett måste att ni ser tvåan!
Then I'm putting out the lantern, find your own way back home
Jag har precis sett klart The Sisterhood of the Traveling Pants 1 (Systrar i Jeans på svenska, har jag det för). Fy sjutton vad jag har bölat. Puh. Speciellt över det som hände Carmen och Tibby, av någon anledning. Kanske för att jag är en udda mix av de båda karaktärerna.
Systrar i Jeans handlar om fyra vänner som kommer vara åtskilda över sommaren, men som om av magi hittar ett par jeans som på något underligt sätt passar dem alla, trots deras olika kroppsformer. De tar detta som ett tecken, och beslutar sig för att allt eftersom sommaren går skicka jeansen mellan sig, och alla får ha jeansen en vecka innan de ska skicka dem vidare. Lena (Alexis Bledel, Gilmore Girls) åker till Grekland för att hälsa på sina morföräldrar/farföräldrar och träffar Kostas (Michael Rady, Swingtown), en kille som verkar se igenom alla hennes charader. Bridget (Blake Lively, Gossip Girl) åker på fotbollsläger i Mexico och förälskar sig i Eric (Mike Vogel, Grind, Supercross, Cloverfield) , en av lägerledarna. Carmen (America Ferra, Ugly Betty) åker för att hälsa på sin pappa i South Carolina, och får reda på en hemlighet hon nog helst velat slippa. Tibby (Amber Tamblyn, The Ring) är kvar hemma, spelar in en dokumentär, och träffar en flicka vid namn Bailey (Jenna Boyd, The Missing).
Jag gillade den här filmen otroligt mycket, och jag kände verkligen igen mig i det mesta de tre tjejerna går igenom. Som sagt identifierar jag mig mest med Carmen och Tibby. I en scen är Carmen i en affär som säljer balklänningar, och ska pröva en klänning som sytts upp åt henne efter hennes pappas gissning på hur hon ser ut. Naturligtvis slutar det i katastrof, då Carmen inte är så pinnsmal som hennes pappa trodde (han träffar henne vara två gånger om året, max), och hon blir behandlad hemskt av hennes nya blivande styvmamma, styvsyster och personalen i affären. Jag känner så väl igen mig, eftersom jag känner mig som Carmen gjorde där ungefär varje gång jag ska testa kläder. Tibby vill inte släppa in någon utom sina tre bästa vänner innanför sitt hårda yttre, och är otroligt cynisk i sin syn på världen. När väl en liten tjej som inte är på något sätt relaterad till hennes kompisar nästlar sig in i hennes liv blir det bara hårdare att se henne försvinna en så kort tid senare. Systrar i Jeans är en otroligt bra chickflick, så är ni sugna på en sån ska ni definitiv se den!
Som avslutning får ni en video som inte alls har med ämnet att göra; In Dreams, från soundtracket till första filmen i Sagan om Ringen-trilogin. Det är en ung pojke som sjunger, har det för att han heter Edward Ross. Lyssna och njut!
Systrar i Jeans handlar om fyra vänner som kommer vara åtskilda över sommaren, men som om av magi hittar ett par jeans som på något underligt sätt passar dem alla, trots deras olika kroppsformer. De tar detta som ett tecken, och beslutar sig för att allt eftersom sommaren går skicka jeansen mellan sig, och alla får ha jeansen en vecka innan de ska skicka dem vidare. Lena (Alexis Bledel, Gilmore Girls) åker till Grekland för att hälsa på sina morföräldrar/farföräldrar och träffar Kostas (Michael Rady, Swingtown), en kille som verkar se igenom alla hennes charader. Bridget (Blake Lively, Gossip Girl) åker på fotbollsläger i Mexico och förälskar sig i Eric (Mike Vogel, Grind, Supercross, Cloverfield) , en av lägerledarna. Carmen (America Ferra, Ugly Betty) åker för att hälsa på sin pappa i South Carolina, och får reda på en hemlighet hon nog helst velat slippa. Tibby (Amber Tamblyn, The Ring) är kvar hemma, spelar in en dokumentär, och träffar en flicka vid namn Bailey (Jenna Boyd, The Missing).
Jag gillade den här filmen otroligt mycket, och jag kände verkligen igen mig i det mesta de tre tjejerna går igenom. Som sagt identifierar jag mig mest med Carmen och Tibby. I en scen är Carmen i en affär som säljer balklänningar, och ska pröva en klänning som sytts upp åt henne efter hennes pappas gissning på hur hon ser ut. Naturligtvis slutar det i katastrof, då Carmen inte är så pinnsmal som hennes pappa trodde (han träffar henne vara två gånger om året, max), och hon blir behandlad hemskt av hennes nya blivande styvmamma, styvsyster och personalen i affären. Jag känner så väl igen mig, eftersom jag känner mig som Carmen gjorde där ungefär varje gång jag ska testa kläder. Tibby vill inte släppa in någon utom sina tre bästa vänner innanför sitt hårda yttre, och är otroligt cynisk i sin syn på världen. När väl en liten tjej som inte är på något sätt relaterad till hennes kompisar nästlar sig in i hennes liv blir det bara hårdare att se henne försvinna en så kort tid senare. Systrar i Jeans är en otroligt bra chickflick, så är ni sugna på en sån ska ni definitiv se den!
Som avslutning får ni en video som inte alls har med ämnet att göra; In Dreams, från soundtracket till första filmen i Sagan om Ringen-trilogin. Det är en ung pojke som sjunger, har det för att han heter Edward Ross. Lyssna och njut!
And by the time your father's heard of all the wrong you've done
Klockan är fem i sex på den första dagen av det nya året. Det är väl ungefär det enda som är nytt just nu, året. Jag måste även erkänna att jag missat i stort sett hela dagen, eftersom jag inte kom ur sängen förrän vid tre. >.<
Ingenting har förändrats, känns det som, och därför känns det som det nya året är lite överskattat. Jag sitter fortfarande i mitt stökigare-än-allt-stökigt rum, på skrivbordsstolen, med datorn i knät eftersom skrivbordet är upptaget av en annan laptop som inte ens är igång, plus en hel massa andra saker som inte ens borde vara på skrivbordet, och mina fötter är uppallade på den lilla delen av soffan som inte är belamrad med saker som jag inte orkat städa undan. Precis som en vanlig dag alltså.
Jag har fortfarande inte duschat eller sminkat av min sedan igårkväll, så jag känner mig lagom skabb just nu, dessutom. Jag väntar på att höra från Skea om vi kanske ska hitta på nåt ikväll, och snart borde maten vara klar, så det kan ju vara läge att kanske fräscha upp sig lite.
Men vad har hänt under 2008 då? Nja, både mycket och lite.
Ingenting har förändrats, känns det som, och därför känns det som det nya året är lite överskattat. Jag sitter fortfarande i mitt stökigare-än-allt-stökigt rum, på skrivbordsstolen, med datorn i knät eftersom skrivbordet är upptaget av en annan laptop som inte ens är igång, plus en hel massa andra saker som inte ens borde vara på skrivbordet, och mina fötter är uppallade på den lilla delen av soffan som inte är belamrad med saker som jag inte orkat städa undan. Precis som en vanlig dag alltså.
Jag har fortfarande inte duschat eller sminkat av min sedan igårkväll, så jag känner mig lagom skabb just nu, dessutom. Jag väntar på att höra från Skea om vi kanske ska hitta på nåt ikväll, och snart borde maten vara klar, så det kan ju vara läge att kanske fräscha upp sig lite.
Men vad har hänt under 2008 då? Nja, både mycket och lite.
- Jag åkte på en två veckors resa till Thailand med familjen.
- Vi hittade "best-sea-food-in-Thailand"-tanten på Phuket, och blev glada över att hon inte försvunnit i tsunamin.
- Vi åkte i en Tuk-Tuk där vår chaufför hette Mr. Rak, och vi fick spela Magnus Uggla i hans stereo.
- Jag har tagit kort tillsammans med en riktig, levande tiger.
- Jag har tävlat i cheerleading för första gången, och vi tog dm-guld och kom sexa på sm.
- Jag har varit med om en stundtals katastrofal resa till Borås i samband med sm-resan.
- Jag har jobbat ännu en sommar på Husvagnsimport.
- Jag köpte en ny mobiltelefon
- Mange Schmidt tryckte sin blöta, svettiga kropp mot mig när jag stog längst fram på hans konsert på PDOL.
- Vi uppträdde med cheeren på One Day Action, och jag och Alma träffade Neverstore.
- Jag var i Östersund och hälsade på Anna och såg Neverstore med henne, och sedan träffade vi dem också.
- Jag sökte till programmet för Upplevelseproduktion, kom in, och började skola igen under hösten.
- Jag har pratat med både Johan Wellton och tvillingarna Rongedal i telefon.
- Det blev finanskris i världen.
- Jag sökte jobb som dealer för Cherry Casino, och fick jobbet.
- Jag gjorde mina två provpass.
- Jag lärde känna en del nya människor, och kom en del av de jag redan kände närmre.
- Jag upptäckte en ny musik, och sjönk ännu längre ner i Disney-träsket (trots att det är min bror som ÄR Disney).
- Jag läste Twilight-serien och såg första filmen på bio.
- Stripskväll.
